lördag 31 januari 2009

Monstret homo sapiens

Tyvärr är det lättare att hitta det avskyvärda än det fantastiska bland människans gärningar, och det tycks gå åtminstone en handfull vedervärdigheter på varje liten ljusglimt.

Hur kan man till exempel komma på att RYCKA FJÄDRARNA AV LEVANDE FÅGLAR?!!

Se Kalla fakta den 1 februari.

Läs mer om:




fredag 30 januari 2009

Fantastiskt

När man gått med näsan som en plog nere i eländet för länge förlorar man förmågan att se det goda, vackra och fantastiska. Maslows behovstrappa är ingen lögn, för om de mest primära behoven inte är tillgodosedda är det en omöjlighet att försöka nå någon av de andra nivåerna, där självförverkligande är den högsta. I alla fall är det en omöjlighet om man lider brist på serotonin eller andra livsviktiga ämnen. Men med lite påfyllning av uttömda depåer rinner livet sakta till, och blicken orkar lyfta.

Här kommer en av alla de saker jag finner fantastiska - den förunderligt vackra rösten hos australiensiska Sia.
Enjoy.

torsdag 29 januari 2009

1-0 till CSN innan matchen börjat

Idag pratade jag med Tingsrätten. Har man aldrig haft att göra med rättsväsendet tidigare så är det bäst att förhöra sig om hur drillen går. Inte minst för att veta i vems knä notan landar.

Fallet i korthet är ju så här:
CSN krävde tillbaka studiemedel jag fått när jag var sjukskriven på halvtid. När jag sjukskrevs kontrollerade jag med CSN per telefon om jag skulle få behålla mitt studielån under sjuktiden och på detta svarade de ja. Senare kom krav på halva summan för den aktuella perioden och upplysningen om att man INTE kan studera på halvtid och vara sjukskriven på halvtid med bibehållet lån. Däremot kan man vara sjukskriven på heltid med bibehållet lån. Jag överklagade och till slut gick ärendet till Tingsrätten.

Nu är jag alltså kallad till muntlig förberedelse i Tingsrätten där jag och CSN eventuellt ska komma till någon slags uppgörelse. CSN har redan klargjort att "det inte är sannolikt att de gett felaktig information, och även om de har det så kan det inte hjälpas - regler är regler."

Jag får ha med mig advokat om jag vill, men den får jag bekosta själv och med tanke på att mitt matkonto för en månad är vad en advokat tar i timmen så blir det inget med den saken. Om jag inte dyker upp vinner CSN striden automatiskt, det samma gäller mig om de inte dyker upp. Om jag förlorar blir jag skydlig att betala kostnaderna för förhandling/rättegång. "Det brukar inte bli så höga belopp i sådana här fall", sa damen på Tingsrätten. Men det som inte är "så högt" för henne är förmodligen åt helsike för högt för mig...

Men hur ska privatpersoner, åtminstone fattiga privatpersoner, kunna hävda sin rätt gentemot myndigheter som kört över en om man inte kan anlita advokat och dessutom kan bli stående med kostnaderna för hela kalaset? Det känns onekligen som om det är 1-0 till CSN innan det ens har börjat.

Läs mer om:






onsdag 28 januari 2009

Vem äger rätten att kriga?

Självbedrägeri är en populär mänsklig syssla, på individnivå såväl som kollektivt och globalt. Vi älskar att ägna oss åt att bygga bedrägliga skyddssystem som ska invagga oss i trygghet i frågor som folkrätt, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet eller vaccin mot hjärtinfarkt.

Men många av dessa skydd är lika verksamma som ett paraply i en storm. Enligt folkrätten är det till exempel tillåtet att använda vit fosfor i krig, för att skapa rökridåer. Men det får inte användas i närheten av civila. I så fall innebär det endera att det är omöjligt att försäkra sig om närvaron av civila eller så bröt Israel medvetet mot folkrätten. Möjligen båda delar. Och om en stat kan bryta mot folkrätten efter eget tycke, vad är den då värd?

Man talar om oskyldiga krigsoffer. Men vilka är egentligen de skyldiga? Det är sällan de stridande soldaternas beslut att inleda ett krig. Är soldaterna trots det att betrakta som de skyldiga som andra har rätt att döda? Eller är de skyldiga de som styr respektive stat eller land, de som aldrig sätter sina fötter på en krigsplats?

Är det inte lika vedervärdigt att beskjuta människor med vit fosfor vare sig de kallas civila, soldater, judar, kristna eller muslimer?

Minnesdagen över Förintelsen blev problematisk för många i år. Men Israels agerande idag förändrar väl inte det som skedde under andra världskriget? Israels agerande idag gör väl inte nazisternas handlingar mindre avskyvärda eller mindre angelägna att minnas? Dessutom var det inte enbart judar som miste sina liv i nazisternas systematiska utrotningar. Vare sig dessa människor var judar, romer, polacker, handikappade, oliktänkande eller homosexuella så hade de alla den gemensamma nämnaren att de var människor - människor med lika stor rätt att existera som alla andra.

Det känns kanske tryggt att vi har något som heter folkrätt, trots att människor förtrycks och slaktas människor världen över. Men en folkrätt värd namnet borde väl ändå vara en som förbjöd krig helt och hållet?


Läs mer om:



Another prick in the wall

Pinsammare än så här blir det inte.




Läs mer om:


tisdag 27 januari 2009

Försäkringskassan till svars - till viss del

Ä N T L I G E N har kritiken mot Försäkringskassan växt sig så massiv att den inte längre kan ignoreras. De långa handläggningstiderna har avhandlats men än har i alla fall inte jag hört ett pip om oss som trots sjukdomar och sjukskrivningsintyg från läkare nekats sjukpenning. Vem ska besluta om vi är sjuka eller ej - en läkare som faktiskt undersöker oss eller en som bara ser vårt namn på ett papper?

Att människor tvingas sälja sina hus gör sig bättre i media än att redan fattiga inte får några pengar alls. Och bakom de marginaliserade grupper det skrivs och talas om finns grupper som inte ens får plats i marginalen.

Läs mer om:




måndag 26 januari 2009

Ack Värmeland du sköna...

Värmlands MacGyver låg i frontlinjen för miljötänkande med sin gummidrivna u-båt. Det är inte utan att ens värmländska hjärta värms av stolthet.



Läs mer om:

lördag 24 januari 2009

Medicin

Jag besökte en läkare häromdagen för min tinnitus. En av sakerna hon föreslog var mer musik. Sällan har jag ordinerats härligare medicin. Ta en dos vetja.

Lyx - på riktigt

En lyxig dag är att få vakna utan väckarklocka, gå upp och äta frukost och läsa tidningen. Lyx är att faktiskt ha en tidning - tack vare en vän som fixat så man får den gratis en period.

Lyx är att efter tidning och frukost ringa en väninna och prata i två timmar, utan att få dåligt samvete eller känna att man stjäl tid från något annat. Att få gå ut på en lång promenad längs sundet som skiljer Sverige från vårt rödvita grannland - varje dag olik den andra, trots att beståndsdelarna nästan alltid är de samma.

Lyx är att veta att man har pengar till hyran, att man trots allt kommer få en skaplig middag och dessutom har en skön säng att sova i. Det är att veta att även om man är kallad till rättegång för att man inte betalat till CSN så är man i alla fall inte förföljd eller hotad till livet.

Lyx är att att man trots ett gäng sjukdomar lever och känner sig frisk, även om det är på konstgjord väg.

Allt är som bekant relativt.

Läs mer om:

torsdag 22 januari 2009

Titelmani

Det råder titelmani i vårt land. Det kanske inte är något man tänker på när man har ett jobb med medföljande titel, men står man utan blir det desto tydligare. Det räcker nämligen inte att vara författare idag, man ska helst vara konstnär, psykoterapeut, regissör, fotograf och formgivare dessutom. Vem vill nöja sig med en pluttig kirurgtitel när man kan vara både det och coach, utvecklingskonsult, forskare OCH verkställande direktör?

Skulle någon idag komma på tanken att titulera sig "kontorist" till exempel? Man skulle förmodligen kunna klämma till med åtminstone fyra titlar till inom kontoristspektrat. More is more.

Det verkar allt viktigare att ha multipla titlar. För 20 år sedan skulle det ha setts som velighet, idag ses det som driftighet och flexibilitet. Och besitter man multipla titlar står man inte ut med att inte varenda en av dem redovisas vid eventuella medieframträdanden. Goes without saying.

Men när har man egentligen rätt att titulera sig? Det är ju lätt när titeln kräver legitimation men desto svårare när det handlar om de fria konsterna. Somliga kallar sig författare efter en utgiven bok, andra anser att det är en titel de inte kan leva upp till trots ett flertal utgivna verk. Författarförbundet anser att man har rätt att söka fonder för författare när man har gett ut två verk. Och vem kan egentligen kalla sig konstnär? När man haft två separatutställningar anser KRO, när man målat en tavla anser andra.

Kan man till exempel kalla sig informatör när man har utbildningen men ingen erfarenhet inom yrket? Om jag ska opereras vill jag ju till exempel att kirurgen ifråga inte bara har en titel som bygger på teoretiska studier. Om jag behöver kakla ett badrum vill jag att hantverkaren vet hur man fuktspärrar en vägg, inte för att han eller hon sett Timell göra det på TV utan för att de har gjort det förut och vet vad de gör, och kanske viktigast - varför de gör det.

Titlar förvärvas emellertid allt lättare vad det verkar som, och i linje med vår tid är det inte kvalitet som räknas utan kvantitet. Björn Ranelid blir upprörd över att någon pseudokändis skriver en bok och kallas författare. Det är mycket med den mannen jag inte förstår, men att detta upprör honom förstår jag. Att skriva en bok är inte det samma som att vara författare. Att sy en kjol efter mönster är inte att vara designer eller tillskärare. Att baka en tårta är inte att vara bagare.

Men kanske ska man inte ta så förbaskat hårt på det där med att ha innehåll att fylla sina ord med... Jag är ju informatör, det har jag papper på, tjusigt papper dessutom. Och eftersom jag höll på med läder en gång i tiden innebär det att jag är designer, läderhantverkare, marknadsförare och företagare. Jag har sytt i parti och minut, till och med avlönats för det tidvis, alltså är jag dessutom sömmerska, modeskapare och skräddare. Jag gick en halv utbildning inom grafisk formgivning och borde därför kunna titulera mig grafisk formgivare och webbutvecklare. Art director om man så vill. Med informatörsutbildningen följer nästan på köpet copywriter och journalist. Jag har sedan barnsben ritat saker som jag beordrat min far eller mor att tillverka, om jag inte gjort det själv vill säga - detta borde borga för titlar som projektledare, arbetsledare, planeringsansvarig och formgivare. Jag har mekat med motorcyklar och bilar i den utsträckning jag varit tvungen, alltså är mekaniker ytterligare en. Jag har skrivit två romaner, och även om ingen är utgiven än så har jag ju gått författarskola med livs levande författare som magistrar, så nog borde man kunna slå till med en liten författartitel utan att förhäva sig alldeles. En gång i tiden målade jag, sålde tom en tavla, så naturligtvis blir det konstnär också. Fotograf är en given. Och ska man lägga ihop alla timmar jag ältat relationer och problem med vänner så kan de kvalificeras till både psykolog och psykoterapeut. Ja, jag har säkert glömt en hel hoper dessutom. Frisör! Jag har ju klippt otaliga skallar genom åren, min egen inkluderad.
Det kanske är dags att skriva om mitt CV...

Läs mer om:


tisdag 20 januari 2009

Gråta eller skratta

En bra start på det nya året brukar sällan innefatta korrespondens med CSN, så ej heller detta år. Med den skillnaden att nu har de överskridit alla gränser för vad som kan anses som rimligt agerande av svensk myndighet. Och det är svårt att veta om man ska gråta eller skratta. Men faktum är att det har blivit så absurt att det inte längre känns verkligt.

Förra året redovisade jag min ekonomiska situation, ner på kronan, för CSN, jag bad om uppskov med återbetalning eftersom min inkomst gjorde att jag levde precis på gränsen för existensminimum. Ingen nåd stod att få och inbetalningsavierna fortsatte strömma in under året, trots att jag inte kunde betala dem. Likaså redovisade jag inkomster och utgifter till Kronofogdemyndigheten efter att CSN skickat mitt ärende dit.

För några dagar sedan kom årsbeskedet för 2008 från CSN. Där ser man hur stor skulden är (den växer varje år) och vad jag ska betala i år. Och detta år anser CSN att jag ska betala 38.297 kr. Det vill säga ca 3.200 kr/månad. På en inkomst som förra året var 7.800 och i år är 8.100 kr/mån.

Så när lånet och hyran är betald har jag 1.050 kr/mån till fackavgift, telefon, hemförsäkring, el, läkarkostnader, läkemedel och mat.

Slå det om ni kan!

måndag 19 januari 2009

Snart

...ska jag berätta om CSN:s senaste små påhitt.

Man måste leva lite också.

söndag 4 januari 2009

Pension, perhaps...

Från generationen som ska jobba ihop min generations pension, om moderaternas geniala förslag att låta skoltrötta elever studera hemifrån via nätet:

"Det är underbart med lov...jag går upp, slår på datorn och går runt och dödar. Skola via datorn vore skönt... man skulle slippa gå upp klockan åtta och gå ut och frysa."

Trisslotter är förmodligen en säkrare satsning för oss som blir pensionärer om sisådär 25 år.

Men vem katten sitter och yrar om en pension som inträffar om 25 år... Vad som helst kan ju hända. Man kan bli överkörd, styckmördad, vinna på lotto eller kanske bli politiker och fixa fallskärm.
Vad tusan - låt kidsen slippa skolan helt vettja.

fredag 2 januari 2009

Grått Nytt Hår!

Och låt oss hoppas att det nya året blir bra mycket bättre än det gamla, inte fullt så bra som nästa men definitivt bättre än det förrförra. Låt oss hoppas att årens stegvisa förbättring är lika ändlös som den heliga tillväxten.

Och blir det inte så så finns det Prozac.
Så det så.