tisdag 28 april 2009

Förhastade slutsatser, tänder och politiker

Så här skrev Anonym apropå mitt inlägg om pigavdrag:

"Frågan är varför Socialdemokraterna inte heller ansett att tänderna tillhöra kroppen eftersom precis ALLT är den nuvarende regeringens fel? För visst är det väl Socialdemokraterna som suttit vid makten nästan oavbrutet i 75 år?"

1. Jag har aldrig antytt den politiska färgen på den/de som en gång beslutade att särskilja tänder från kropp i sjukförsäkringen, blott att personen torde vara en dåre och dessa förekommer som bekant över blockgränserna. Idéer som den är lika idiotiska vilken politisk färg de än är sprungna ur.

2. Jag är inte socialdemokrat och har aldrig varit.

3. Allt är inte den sittande regeringens fel. Men tillräckligt mycket.

4. Jag har inte levt hela mitt liv under en sten, även om man skulle kunna tro det, och är dessutom så pass gammal att jag erfarit några maktskiften i vårt land. Gudskelov har de blå inte fått sitta så länge på makten. Men å andra sidan hade det kanske varit ett bra sätt att bli av med fattiglappar, slöfockar och andra parasiter. Med risk att det blir ont om pigor förstås.

söndag 26 april 2009

Fantastiskt

Våren är fantastisk. Och det fantastiska är att den är lika fantastisk varje gång. Nästan i alla fall. Jag får tillstå att de senaste två vårarna har jag knappt märkt. Men den här våren orkar sinnena med. Den som aldrig fruktat vårens ljus känner kanske inte dess smärta. Men den är som att utan förberdelse kastas ut från en mörk källare till ett snötäckt fjäll i sprakande solsken. Naken.

Skåne är också fantastiskt. Här finns det så exotiska växter som magnolia till exempel. För en gran-skadad värmlänning är det mycket exotiskt.

onsdag 22 april 2009

Dra av sin piga

Tack vare Fredrik och gänget kan man numera få skattelättnad för tjänstefolk.
Om nu någon har missat det.

Från första gången jag hörde talas om det här avdraget, och det är nu ganska många år sedan, har jag funderat på varför i hela friden just pigjobben? Varför skulle dessa stärka både jämställdhet och arbetsmarknad? På vilket sätt menar egentligen Maud Olofsson att jämställdheten ökar om människor utan arbete tvingas in i tjänstefolksbranschen? Hur får hon ihop resonmenaget?...

Och varför ett avdrag som enkom gagnar de som har god ekonomi? Varför inte ett avdrag som skulle minska klyftorna mellan fattiga och rika i dagens Sverige? Ett avdrag som skulle höja livskvalitén för många människor på riktigt, inte bara ge ännu fetare bankkonton åt dem som inte behöver bekymra sig för pengar.

Varför inte avdrag för hälsofrämjande åtgärder? Motion, massage, naprapat, kostrådgivning, spa, träningsredskap och annat som fattiga aldrig har råd med.

Varför inte avdrag för taxiresor? Taxiresor för äldre som har svårt att ta sig fram på bussar eller ensamma kvinnor och män som vill slippa bli nedslagna eller våldtagna.

Varför inte avdrag för tandvård? När nu någon dåre en gång har bestämt att tänderna ska ses som frånskilda den övriga kroppen vad gäller sjukförsäkring, varför inte åtgärda denna monumentala idioti?

Varför inte avdrag för den som försöker handla och äta hälsosamt? Det är billigare med skräpmat och godis än med frukt, grönsaker, fisk och kött.

Sverige skulle blomstra som ett land med ett friskt och tryggt folk och de som ville ha en piga kunde betala vad det faktiskt kostar att ha en anställd.

Läs mer om:



måndag 20 april 2009

Skatteavdraget för arbetslösa

visade sig vara ett skämt. Som arbetslös har man rätt att göra avdrag för utgifter i samband med arbetssökande, så som telefon och internet. Men det är bara det att de utgifter man får dra av är själva trafikavgifterna och inte abonnemangskostnader. Har man fast internet får man således inte dra av alls. Och det som kostar i telefonin är ju själva abonnemanget. Dessutom ska summan överstiga 5 000 kronor innan du kan dra av. Resor får man dra av, men det hjälper knappast alla som sällan eller alrdig kallas på intervju.

Vore spännande att få reda på om någon arbetslös får ihop så mycket att ett faktiskt avdrag kan göras eller om det bara är ännu ett trick för att få det att låta som om man bryr sig om de arbetslösa.

Läs mer om:



onsdag 8 april 2009

En jävlighet kommer sällan ensam

Det började med att jag fick rullgardinen i huvudet i morse, stressad och på språng mot bussen till tåget. Inte bara rullgardinen utan skruv, plugg och hela faderullan. Hålet är 3 meter upp. Där får man för att man inte nöjer sig med en lägenhet i ett betonggetto med högst 2 meter till taket utan nödvändigtvis ska bo i gamla hus med en halv löpbana upp till taket. Suck...

Sedan har det bara fortsatt.
Men jag blev inte överkörd av tåget.
Och jag bor i alla fall inte på en soptipp i Manilla.

Men jag har inte pengar på mitt mobilkort så att jag kan ringa och kolla meddelandet som min läkare just talade in när jag satt på en smockfull buss och inte hörde telefonen och eftersom det är ungefär lika svårt att få tala med en neurolog som det är att få kontakt med något som liknar gud lär det dröja till nästa gång.
Jag är i alla fall inte lam.
Än...

Och det är vår så det står härliga till i Skåneland.
Men jag är för trött när jag kommer hem för att ens ta mig utanför dörren och får sitta och se solne genom fönstren som jag hade ett helvete att få rena för inte alls länge sedan men som redan är skitiga.
Men snart är det ju mörkt och snart ringer klockan 5.40, och vem tänker på solne klockan fem och fyrtio...

Det kunde varit värre, med andra ord.
Men det kunde varit bättre med.
Nån jävla gång.

tisdag 7 april 2009

måndag 6 april 2009

Ikväll

när jag kom hem efter mitt gratisarbete (jag har inte berättat om det. Det är inte mycket att berätta. Arbete + gratis. Typ. Kallas praktik.) låg det tre kuvert på min dörrmatta.

Ett var från Svenska spel där det stod att de hade upptäckt att jag för flera år sedan visst spelade på lotto men hade en vinst på 978 000 pengar innestående och de hoppades på att jag nu skulle hämta ut den, äntligen. Äntligen tänkte jag med.
Wow...

Ett annat var från CSN och där stod det att de var ledsna för att de ställt till det så för mig och fått mig att må så dåligt under lång tid och de skulle som plåster på såren stryka kraven från i år och förra året. En blomstercheck på 150 spänn låg med i brevet.
Hm...tjoho?

Det tredje brevet var från neurologen i Lund som erbjöd mig att bli försökskanin på en revolutionerande ny oprövad medicin som skulle kunna vara den första att faktiskt bota MS.
Tja...why not.

Därfter gick jag in i köket för att breda en knäckemacka. På skärbrädet låg en silverfisk och spelade död. Men jag visste bättre och genomskådade den innan jag skoningslöst dödade den med knivens handtag.

Många skulle säkert ha kastat sig på telefonen till Anticimex trots att klockan var tio på kvällen och trots att det bara var en enda liten firre. Själv bodde jag en gång i källaren på en gammal skola, i det som hade varit gymnastiksalen. När jag avlägsnade en kokosmatta som legat där en längre tid fick jag i utbyte så många silverfiskar att jag kunde bjuda in grannskapet på fiskgratäng, varje kväll i en vecka. Så en enda får inte mig att höja på ögonbrynet längre.

Om du kan gissa vilket av detta som är med sanningen överensstämmande får du i belöning gå och köpa dig en chokladkaka och mumsa i dig hela utan det minsta bekymmer med tankar om kalorier och annat som står i vägen för mänsklig njutning.
Bra va.

lördag 4 april 2009

Bankers are wankers. Och Alliansen med.

Den senaste tidens grävande i vd:ar och toppchefers löner och bonusavtal visar knappast några nyheter, men det var länge sedan det fick mig att må så illa som nu. Kontrasten mellan de som har och de som inte har blir i skenet av den debatten större än vi tvingats uppleva i Sverige under min drygt fyrtioåriga livstid. Det börjar mer och mer likna en tillbakagång till det gamla statarsamhället där de som inget hade slet och strävade för att fylla fickorna på dem som redan hade. Idag ska man inte bara vara tacksam att man har ett jobb (om man nu har det vill säga), vi ska dessutom vara tacksamma om vi får jobba gratis på en så kallad praktik i sex månader, i hopp om att få in en fot på arbetsmarknaden.

Dessa vd:ar, styrelsemedlemmar och toppchefers gränslösa girighet har fått frodas och växa inte bara under nuvarande regering utan också under den förra. Den nuvarande måste dock sägas vara mer slipad i konsten att se till att skapa motsättningar mellan de som har och de som inte har. Samtidigt som man försämrar radikalt för dem som redan är utsatta och saknar såväl ekonomisk trygghet som de förmåner och fördelar som kommer med ett arbete, så förbättrar man lika radikalt för dem som redan har både arbete och ekonomisk trygghet. Kontentan blir att deras personliga vinster överskuggar de moraliska och etiska tvivel som de eventuellt må ha hyst.

Att låta dem som har få ännu mer invaggar naturligtvis dessa individer i en tro att det inte är särskilt illa ställt här i Sverige - och nu menar jag hur det såg ut innan finanskrisen, det fanns nämligen både fattiga och arbetslösa redan då - så vad i hela friden gapar de sjuka och arbetslösa om. "Vi har ju ett skyddsnät och INGEN behöver svälta ihjäl i Sverige."

Divide et impera. Söndra och härska - en urgammal strategi som fungerar extremt bra om man vill hålla arbetarklassen och medelklassen upptagna med att strida sinsemellan, så att de inte bryr sig om vad vår tids feodalherrar ägnar sig åt med våra gemensamma skattemedel.

Det är så jag kräks när jag ser Alliansens företrädare stå och slingra sig med argument som att de knappast har kunnat påverka arbetslösheten och trygghetssystemen eftersom hela världen befinner sig i ekonomisk kris. Men i vilka stövlar är det världen har marscherat de senaste åren - i nyliberalismens! Och vad är deras främsta fokus?
Tillväxt.
Tillväxt till vilket pris som helst.
Tillväxt om det så kostar att de fattiga i världen tvingas betala priset.
Tillväxt tillväxt och åter tillväxt.
Inte ett ord om fördelning.

Solidaritet. Hänsyn. Respekt. Humanitet. Vi kan lika gärna stryka dessa ord från våra ordböcker, de har ingen plats i en nyliberal värld.

My cup runneth over. Av vämjelse och vrede.

Läs mer om: