Mycket ska man höra innan öronen...

I dag fick jag ett telefonsamtal från ett försäkringsbolag som hade gått ihop med ett postorderföretag. En trevlig ung man berättade vänligt att cancer i bröst och livmoder är de vanligaste formerna av cancer bland kvinnor. Han gick inte så mycket närmare in på det medicinska utan fortsatte med att berätta att det naturligtvis kan drabba en hårt också ekonomiskt, om man skulle råka bli en av de som drabbas.

Givetvis hade den unge mannen en lösning.
"Hur ung är Ni?", frågade han med en röst som inte alls var som de envetna och påträngande försäljarnas.
"Vi är 40 år ung.", svarade jag.
"Ja, det var ju inte så farligt.", svarade han och jag undrade vad det egentligen var som inte var så farligt. Fast tyst.

Enligt hans listor så skulle jag kunna försäkra mig mot cancer i bröst och underliv för en summa om 79 kronor per månad. Tack vare sammanslagningen av de två företagen skulle jag dessutom slippa faktureringsavgift.

Eftersom jag aldrig offrat några kroppsdelar för att komma med i någon gemenskap som ska trygga ett långt och friskt liv, och eftersom jag valde att vid myndighetsålderns inträdande gå ur den gemenskap som mina icke religiösa föräldrar i all välmening döpt mig in i, kan jag ju inte förlita mig på några garantier från eventuella högre makter och skulle därför helt säkert vara betjänt av någon slags garanti. Men jag skulle hellre få en garanti för att inte drabbas förstås.

Den här försäkringen var nämligen inte en försäkran mot att drabbas av cancer. Det var en försäkran att jag skulle ersättas med 130 000 kronor, plus 1000 per dag som jag låg på sjukhus, om jag nu skulle drabbas. Vid 45 års ålder skulle premien stiga med 20 kronor per månad och hur det såg ut efter det gick vi inte närmare in på, den trevlige unge mannen och jag.

Dessutom fick jag dåligt samvete som lät honom berätta allt det där för en som ändå inte har råd med någon försäkring.

Men nu kan jag givetvis inte annat än undra om jag bara för att jag avböjde detta generösa erbjudande kommer drabbas av cancer i kvinnodelarna. Man kan ju tycka att om man drabbats av två livslånga sjukdomar redan så borde oddsen vara goda för att inte drabbas av ytterligare.

Fast å andra sidan kan det ju vara så att just jag kommer att drabbas av både det ena och det andra, kanske till och med sjukdomar som ännu inte upptäckts och namngetts. Särskilt som jag inte varken offrat kroppsdelar, sällat mig till den kristna gudens lammskock eller betalat någon försäkring som postorderföretaget så vänligt erbjudit mig.

Jag är en epidemi waiting to happen förmodligen.

Säkert finns det de som nappar på den trevlige unge mannens erbjudande. Vem vill inte försäkra sig mot det värsta som kan hända?

Och hade bara en trevlig ung man ringt mig för tio år sedan och frågat mig om jag ville försäkra mig mot MS, mot arbetslöshet, övervikt, fattigdom, sorg och allmänt elände så hade jag kanske skrapat ihop pengar till den premien.
Och då hade jag kanske inte suttit här och gnällt utan istället suttit på en strand i Costa Rica och läppjat på en kall drink och skrivit på en roman som inte alls hade med satir och samhällskritik att göra.