CSN och Kafka

I hela mitt studerande liv har jag varit oerhört tacksam att jag levt i ett land där man kunnat ta studielån. Men på senare tid har jag kommit att känna mig mindre tacksam. Det är inte för att det ska betalas tillbaka, det ser jag som självklart, och jag har under många år betalat på mina lån utan att ha några problem med lånegivaren ifråga. Det handlar snarare om gestapometoderna man lagt sig till med för att få tilbaka dem. För bara någon månad sedan upplevde jag det som om jag befann mig mitt i Kafkas Processen.

Förra hösten började jag en folkhögskolekurs i grafisk formgivning, i hopp om den skulle öka mina chanser att få ett jobb. Sent på terminen blev jag sjukskriven på halvtid. Jag visste redan att man vid hel sjukskrivning fick behålla sitt studielån, men för säkerhets skull kollade jag hur det var med halvtid. Jag fick svaret att allt var grönt och fortsatte studierna terminen ut i tron att allt var just grönt. Den 23 november kom den sista låneutbetalningen. Under jullovet beslutade jag mig för att sluta utbildningen eftersom den var riktigt dålig, och jag hade väntat länge nog på en förbättring som inte infann sig. Efter lovets slut anmälde jag mig istället som arbetssökande.

Då kommer första kallduschen. Försäkringskassan meddelar att de inte godkänner min sjukskrivning. Vid närmare förfrågan visar det sig att det inte är sjukskrivningen som sådan de inte godkänner utan det faktum att jag var student. En student kan tydligen inte ha halv arbetsförmåga. Strax efter, dvs en bit in på nya året, kommer besked från CSN att jag är återbetalningsskyldig för halva delen av lånet under sjukskrivningen.

Jag överklagar detta beslut både till F-kassa och CSN och ifrågasätter hur CSN i första hand kunde ge mig information att allt var i sin ordning. Överklagandenämnden som handhar överklaganden hos CSN meddelar att CSN:s beslut är riktigt och att deras eget beslut inte kan överklagas. De hävdar dessutom att jag borde ha insett att jag fick för mycket pengar med tanke på den nedsatta studietakten. Jag överklagar igen och åberopar det faktum att beslut från F-kassan kom 42 dagar efter den sista låneutbetalningen; att CSN själva hade gett mig klartecken och att jag på dessa 42 dagar inte hade fått en enda indikation på att något var fel. Överklagandenämnden återkommer med samma svar. "Du borde ha insett..."

Och det är här jag känner mig förflyttad till en värld liknande den i Processen. Vad jag än säger, hur jag än säger det tycks svaret blir det samma. Jag gör i min förtvivlan (Förtvivlan kom sig av att de 4000 kronorna inte fanns/finns att uppbringa. Många års studier och efterföljande arbetslöshet ger sällan utrymme för sparande.) ett tredje försök att få dem att faktiskt svara på mina frågor och mina argument. Och jag blev knappast förvånad när det tredje svaret kom: "Du borde ha insett..."

Och ja, jag borde ha insett.
Insett att man kan vara helt sjukskriven och få ha kvar sitt lån, trots att Försäkringskassan i sina kampanjer går ut med att de "inte frågar hur sjuka vi är utan hur mycket vi kan jobba", men att man inte kan vara halvt sjukskriven.
Jag borde ha insett att CSN:s medarbetare inte vet vad de pratar om och istället krävt ett skriftligt svar på mina frågor. För trots allt så hade jag tidigare erfarenhet av deras bristande kunskaper om deras egna regler, det var vid ett tillfälle då jag behövde veta hur mycket man fick tjäna vid sidan av sitt lån. Jag pratade först med två personer och fick två olika svar. Detta föranledde att jag fortsatte fråga och efter att ha frågat fem av CSN:s medarbetare hade jag fått fem olika svar.
Jag borde också ha insett att enligt CSN:s regler så får man inte vara halvtidssjukskriven, något som jag blev upplyst om långt efter att det hela var överstökat. Detta hade inte ens Överklagandenämnden åberopat.

Jag borde ha insett att hela ansvarsfrågan faller på studenten och att man aldrig ska ta en myndighets ord för sanning.
Dessutom borde jag ha insett att det finns utbildningar i detta land som är så usla att de överhuvudtaget inte borde vara studiemedelsberättigade.

Men svensk som jag är så tenderar jag att lita på våra myndigheter och på vårt rättssystem. Kanske är det dags att revidera gamla föråldrade uppfattningar om meborgares rättigheter.

csn