söndag 2 augusti 2009

Nu blåser jag ut ljusen

Det känns som om det är dags att lägga den här bloggen till sin sista vila. Den har tjänat sitt syfte för mig - dvs att avreagera mig alla de jävligheter som under lång tid regnade över mig.

Orättvisor, fattigdom och alla sorters förtryck upphör emellertid inte att uppröra och engagera mig. Men uttrycket för det behöver ta sig ny form. Kanske kommer det en ny blogg. Kanske kommer det någon gång en bok eller till och med böcker. Kanske lär jag mig så småningom att fokusera min energi så pass att det faktiskt blir något av den.

Av diverse statistikinstrument kan jag utläsa omfånget av den här bloggens läsekrets och jag måste säga att ni är en beundransvärd skara som inte övergett bloggen, trots att det för det mesta är si och så med både kontinuitet och innehåll. Ett värmande faktum såväl som ett fascinerande mediefenomen. Värmande är också den omtanke och välvilja som förmedlats av främlingar. Tack för den, alla ni!

Det finns mycket som riskerar att väcka mitt bloggbehov till liv igen; pedofilerna och deras förvridna verklighetsbild - vilkas gärningar riskerar att fördärva många barns liv, regeringens svek mot samhällets fattiga och svaga, okunskapen/ignoransen/felbehandlingen av sköldkörtelsjukdomar inom svensk sjukvård, konsumtionsvansinnet och en himla massa mer saker.
Det var det där med fokus...

Imorgon har jag det stora privilegiet att gå till ett jobb efter fyra veckors ledighet. Även om det bara är ett års anställning känns det helt makalöst och jag kommer med stor glädje sätta mig på tåget klockan sju imorgon bitti.

Tack ska ni ha!
Ha det gott och lev väl!
Jag hoppas våra vägar möts igen.