Det känns som om det är dags att lägga den här bloggen till sin sista vila. Den har tjänat sitt syfte för mig - dvs att avreagera mig alla de jävligheter som under lång tid regnade över mig.
Orättvisor, fattigdom och alla sorters förtryck upphör emellertid inte att uppröra och engagera mig. Men uttrycket för det behöver ta sig ny form. Kanske kommer det en ny blogg. Kanske kommer det någon gång en bok eller till och med böcker. Kanske lär jag mig så småningom att fokusera min energi så pass att det faktiskt blir något av den.
Av diverse statistikinstrument kan jag utläsa omfånget av den här bloggens läsekrets och jag måste säga att ni är en beundransvärd skara som inte övergett bloggen, trots att det för det mesta är si och så med både kontinuitet och innehåll. Ett värmande faktum såväl som ett fascinerande mediefenomen. Värmande är också den omtanke och välvilja som förmedlats av främlingar. Tack för den, alla ni!
Det finns mycket som riskerar att väcka mitt bloggbehov till liv igen; pedofilerna och deras förvridna verklighetsbild - vilkas gärningar riskerar att fördärva många barns liv, regeringens svek mot samhällets fattiga och svaga, okunskapen/ignoransen/felbehandlingen av sköldkörtelsjukdomar inom svensk sjukvård, konsumtionsvansinnet och en himla massa mer saker.
Det var det där med fokus...
Imorgon har jag det stora privilegiet att gå till ett jobb efter fyra veckors ledighet. Även om det bara är ett års anställning känns det helt makalöst och jag kommer med stor glädje sätta mig på tåget klockan sju imorgon bitti.
Tack ska ni ha!
Ha det gott och lev väl!
Jag hoppas våra vägar möts igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hej !
Vilka chockbesked du kommer med efter flera veckors tystnad. Tvärsluta så där.
Men som man känner så känner man, och vi kommer alla till vägs ände i varje engagemang.
Jag gläds med dig för att du har ett jobb att gå till i dag. Och du, glöm inte bort att du har ett litet slott i Megalomanien att ta hand om. Det behöver en helrenovering nu.
Auf viedersen ! Wassen
Hej Maria !
Du kanske inte ens går in för att se om du fått någon kommentar eller hälsning från gamla vänner, och då kommer du ju heller aldrig att läsa detta. Men det är lite ofint att lämna än den ena och än den andra bloggen bara liggande för fäfot. Många av oss som följt dina bloggar länge och som du lämnat "ute i kylan", känner det ju som om en god vän bara försvunnit och alla går och funderar på vad som kan ha hänt. Ar du sjuk, är du död, har du fått sparken etc.
Men det är ju sånt man får leva med. Haré bra !
Hej Wassen!
Nej, det är inte ofta jag går in i den här gamla bloggen faktiskt. Kanske för att jag är en sådan som hellre blickar framåt än bakåt - och i och med detta tenderar att göra sig själv historielös. Men alla har vi våra kors att bära...
Det värmer emellertid ett historielöst hjärta att det finns främlingar som faktiskt bryr sig om andra främlingars existens. Och jo tack , jag har det ganska bra för stunden. Sjukdomar får jag dras med, men där andra sätter sin tilltro till Gud och Allah sätter jag den till blåbär och havtorn. Och ju längre man håller sinnet friskt desto mindre mark vinner sjukdomarna. Sparkane har jag inte fått, än i alla fall och kul är det fortfarande. Riktigt kul.
Hoppas allt är bra med dig och att vintern inte är alltför obarmhärtig på dina breddgrader!
Lev väl!
Maria
Jaha, och här har det inte hänt nåt sedan i fjol heller ?
Synd att lämna bloggar att ligga och skräpa. Vore det inte bättre att ta bort dem sedan man avslutat sitt engagemang ?
MVH Wss
Tack för den tid som varit. Jag har tyckt mycket om att läsa din blogg!
Lycka till i livet.
Skicka en kommentar