Aftonbladets journalist Jessica Ritzén redogör i sin blogg för sitt experiment att leva på försörjningsstöd i en månad. I skrivande stund grillas hon av Janne Josefsson. Hon berättade just att hon normalt får ut en lön på 30 000 kr E F T E R skatt. På en månad inbillar hon sig att hon ska kunna förstå hur det är att vara fattig i Sverige år 2009.
Min a-kassa är mindre än det hon får i försörjningsstöd, och min hyra är tusenlappen högre. Ett nytt universum har öppnats för journalistkåren. Welcome to my world, säger jag...
Så här tycker jag:
Även om det är bra att vår tids utbredande fattigdom uppmärksammas också av icke-fattiga ska man ha klart för sig att en månad som "fattig" på intet vis speglar hur livet som fattig ter sig. En tung del av problematiken i att vara fattig är nämligen de hål som en längre tids fattigdom skapar, såväl i ekonomin som i självbilden och självtilliten. Utöver detta sker en psykisk och fysisk nedbrytning som hänger samman med en konstant oro och osäkerhet och ett ständigt förnekande av de mest elementära behoven så som tandläkare, frisör, kläder eller motion i annan form än promenader.
En månad på lite pengar visar dessvärre inte så mycket mer än hur det är just att leva på lite pengar en månad. Det ger knappast någon djupare inblick i hur det är att vara fattig i ett rikt land, där vi definieras som människor utifrån vår konsumtion och där de rika alltmer skor sig på de fattigas bekostnad.
Barbara Ehrenreich gjorde samma resa i sin "Barskrapad", och ställdes inför samma dilemma, men hade också samma utväg i form av ett välbetalt journalistjobb som väntade på henne.
Fattigdom är inget som sköljer över oss som en flodvåg och därefter försvinner lika fort. Den får sitt fäste i oss och växer sig starkare och starkare allteftersom vi blir varse skillnaden på dem som har och dem som inte har. Och givetvis är den relativ! Jämfört med människorna som lever på Manillas sopberg är ingen fattig i Sverige. Men den jämförelsen saknar relevans eftersom vi måste jämföra oss med dem som lever under samma premisser.
Den springande punkten är just nödutgången ut ur fattigdomen som wallraffande journalister och andra icke-fattiga har. Det är nämligen avsaknaden av en nödutgång som gör livet så mycket tyngre, meningslösare och mer desperat för oss andra, vi som inte bara turistar i fattigdomen utan faktiskt lever där.
Läs mer om:
Fattigdom
Fattigsvenskar
Journalistik
Försörjningsstöd
A-kassa
Arbetslöshet
Sociala skillnader
tisdag 31 mars 2009
fredag 27 mars 2009
Kulturgetton
När en representant från kultureliten klargör att flera av miljonprogrammets getton inte får förändras eftersom de besitter ett kulturhistoriskt värde är det svårt att inte sätta morgongröten i vrångstrupen.
De som sitter tryggt förborgade i grandiosa sekelskiftsvillor i välbärgade kommuner med låg brottslighet, eller i magnifika paradvåningar i städernas fina gamla kvarter ska alltså bestämma att de låginkomsttagare som lever i själlösa och identitetslösa höghus i kriminellt belastade områden inte ens har rätt att få sina miljöer förskönade ens om husägarna vill satsa pengar på det?!
Detta för att de ska sparas för eftervärlden, som en arkitektonisk relikt från en tid då ingen sammankoppling gjordes mellan människa, miljö och välmående.
Jag är en stor vän av kulturskydd av hus och bebyggelse, men om det sker på bekostnad av de människor som lever i de skyddade miljöerna är det knappast försvarbart.
Men vad är väl liven för några tusental låginkomsttagare värda, jämfört med en god gärning i kulturens namn...
Läs mer om:
Miljonprogrammet
Getton
Kulturelit
Kulturhistoria
Fattigsvenskar
De som sitter tryggt förborgade i grandiosa sekelskiftsvillor i välbärgade kommuner med låg brottslighet, eller i magnifika paradvåningar i städernas fina gamla kvarter ska alltså bestämma att de låginkomsttagare som lever i själlösa och identitetslösa höghus i kriminellt belastade områden inte ens har rätt att få sina miljöer förskönade ens om husägarna vill satsa pengar på det?!
Detta för att de ska sparas för eftervärlden, som en arkitektonisk relikt från en tid då ingen sammankoppling gjordes mellan människa, miljö och välmående.
Jag är en stor vän av kulturskydd av hus och bebyggelse, men om det sker på bekostnad av de människor som lever i de skyddade miljöerna är det knappast försvarbart.
Men vad är väl liven för några tusental låginkomsttagare värda, jämfört med en god gärning i kulturens namn...
Läs mer om:
Miljonprogrammet
Getton
Kulturelit
Kulturhistoria
Fattigsvenskar
onsdag 25 mars 2009
EU-valet
Tänker du rösta i EU-valet?
Om du inte tänker göra det men ändå känner dig sugen på att få lägga din röst på något - at få göra skillnad, som det så populärt heter på svamrikanska - då kan du alltid gå in och lägga din röst på en bok som är skriven i ilskan över arbetslöshet och pigavdrag, orättvisor och utnyttjande av arbetskraft, och med den humor som kännetecknar kampen för överlevnad.
Glöm inte att rösta på två till, annars räknas inte din röst.
Rösta här!
Läs mer om:
Bok-SM
Litteratur
Samhällskritik
Satir
Pigavdrag
Hushållsnära tjänster
EU-valet
Om du inte tänker göra det men ändå känner dig sugen på att få lägga din röst på något - at få göra skillnad, som det så populärt heter på svamrikanska - då kan du alltid gå in och lägga din röst på en bok som är skriven i ilskan över arbetslöshet och pigavdrag, orättvisor och utnyttjande av arbetskraft, och med den humor som kännetecknar kampen för överlevnad.
Glöm inte att rösta på två till, annars räknas inte din röst.
Rösta här!
Läs mer om:
Bok-SM
Litteratur
Samhällskritik
Satir
Pigavdrag
Hushållsnära tjänster
EU-valet
tisdag 24 mars 2009
Vinnarskallar
Jag har en djupt rotad aversion mot modeuttryck och modeord som sprider sig i folkmun och media som vinterkräksjukan sprider sig på ett pendeltåg en iskall januarimorgon.
Varför? Kanske för att de tenderar att bli som språkliga såpbubblor som skimrar en stund innan de förtärs av sin egen innehållslöshet.
Vinnarskalle är ett ord som hörs både här och där och där och här. Dock inte just här. Det är intressant att fundera över vad ordet skulle konnotera i olika tidsepoker.
Min gissning är att det bara skulle ge positiva associationer i en självförhärligande tid lik vår egen.
Ja, det är många vinnarskallar nuförtiden.
Fast klantskallar och träskallar finns fortfarande de med.
Varför? Kanske för att de tenderar att bli som språkliga såpbubblor som skimrar en stund innan de förtärs av sin egen innehållslöshet.
Vinnarskalle är ett ord som hörs både här och där och där och här. Dock inte just här. Det är intressant att fundera över vad ordet skulle konnotera i olika tidsepoker.
Min gissning är att det bara skulle ge positiva associationer i en självförhärligande tid lik vår egen.
Ja, det är många vinnarskallar nuförtiden.
Fast klantskallar och träskallar finns fortfarande de med.
söndag 22 mars 2009
Miljonmänniskor
Miljonmänniskor skulle man kunna kalla alla dem vars arbete är miljoner gånger viktigare än arbetet utfört av vårdbiträden, gruvarbetare, eltekniker, dagispersonal, städare, busschaufförer, kassabiträden, telefonförsäljare, snickare, fabriksarbetare och en mängd andra. Arbetslösa och sjuka går inte ens att ta med i denna ekvation.
Grunden för en vårdares lön är att vårdaren har ett kall och ser en större belöning i sitt arbete än den som kan mätas i pengar. Det samma gäller naturligtvis alla låglöneyrken. Det ska ett kall till för att stå ut med usla arbetsförhållanden och skitlön.
AMF:s förre vd Christer Elmehagen däremot behöver inget kall. Det han gjorde gav en så usel personlig tillfredsställelse att det skulle kompenseras med 100 miljoner över tio år.
- Jag förstår att man kan tycka att det är konstigt med så mycket pengar, ungefär så sa Elmehagen i en intervju.
Konstigt är väl inte inte direkt ordet man kommer att tänka på. Orimligt, skamlöst, orättfärdigt, girigt, anstötligt eller vansinnigt passar mer in i sammanhanget.
Läs mer om:
VD-löner
Orättvisor
Löneskillnader
Kall
Orimliga ersättningar
Grunden för en vårdares lön är att vårdaren har ett kall och ser en större belöning i sitt arbete än den som kan mätas i pengar. Det samma gäller naturligtvis alla låglöneyrken. Det ska ett kall till för att stå ut med usla arbetsförhållanden och skitlön.
AMF:s förre vd Christer Elmehagen däremot behöver inget kall. Det han gjorde gav en så usel personlig tillfredsställelse att det skulle kompenseras med 100 miljoner över tio år.
- Jag förstår att man kan tycka att det är konstigt med så mycket pengar, ungefär så sa Elmehagen i en intervju.
Konstigt är väl inte inte direkt ordet man kommer att tänka på. Orimligt, skamlöst, orättfärdigt, girigt, anstötligt eller vansinnigt passar mer in i sammanhanget.
Läs mer om:
VD-löner
Orättvisor
Löneskillnader
Kall
Orimliga ersättningar
Josef Frizl
Det är svårt att föreställa sig hur en människa kan komma på idén att bygga en bunker i sitt hus och hålla sitt eget barn fånget under ett kvarts sekel. Och det är om möjligt ännu svårare att förstå att samma människa avlade avkomma efter avkomma med sin egen avkomma i samma bunker.
Hade berättelsen om Frizl varit ett skönlitterärt manus som skickats till förlag hade det förmodligen kommit tillbaka med kommentaren att historien inte är trovärdig, att den innehåller för många element som är för grova och osannolika.
Men frågan är vad vi skulle uppleva som ännu mer avskyvärt och obegripligt än Frizls handlingar. Min gissning är att det hade varit om en kvinna hade begått samma handlingar som Josef Frizl.
Hade berättelsen om Frizl varit ett skönlitterärt manus som skickats till förlag hade det förmodligen kommit tillbaka med kommentaren att historien inte är trovärdig, att den innehåller för många element som är för grova och osannolika.
Men frågan är vad vi skulle uppleva som ännu mer avskyvärt och obegripligt än Frizls handlingar. Min gissning är att det hade varit om en kvinna hade begått samma handlingar som Josef Frizl.
torsdag 19 mars 2009
Grattis på födelsedagen, min älskade lilla mamma!!
Nej, hon är inte från forna Jugoslavien, men väl från Fryksdalen.
Och ett levande bevis på att ju större det mänskliga hjärtat är, desto mindre blir avstånden i världen.
måndag 16 mars 2009
Dagens klipskaste kommentar
Micke Lejonborg (heter han så?) på morgon-TV frågar Malena Ernman, apropå hennes vinst i schlagerfinalen:
-"Har du NÅN förklaring till att du vann?"
Det första man tänker på annars är väl att folk faktiskt gillade låten så mycket att de ringde och röstade på den, eller?
Läs mer om:
Malena Ernman
Plump journalistik
-"Har du NÅN förklaring till att du vann?"
Det första man tänker på annars är väl att folk faktiskt gillade låten så mycket att de ringde och röstade på den, eller?
Läs mer om:
Malena Ernman
Plump journalistik
söndag 15 mars 2009
Prata lön
Apropå det där med pengar så har jag alltid fascinerats av hur så många har svårt att tala om vad de har i lön. På en direkt fråga skruvar de flesta besvärat på sig. I alla fall de som tjänar mycket. Är det av skam? Av hänsyn, för att inte väcka anstöt bland oss sämre lottade? Eller känner man sig inte värd pengarna?
Eftersom jag är lyckligt befriad från avundsjuka på annat än vackra skor frågar jag aldrig av missunnsamhet. Jag tycker det är intressant att skapa sig en bild av hur lönerna ser ut inom olika branscher, olika åldrar osv. Är det enbart arbetet som utförs som värderas eller är det dessutom människan bakom det, till exempel?
Om man som exempel tar en statlig VD:s lön och jämför den med en busschaufförs:
VD:n tjänar 900 000 kr/mån och busschauffören 18 000 kr/mån. Det gör att VD:n behöver arbeta i drygt 3 timmar för att få ihop busschaufförens månadslön. Busschaufförer har ansvar för många människor, kör ofta i stressiga miljöer, kör i vissa städer med bussar som är färdiga för skroten (Malmö t.ex), utsätts ofta för hot och ibland våld och ska samtidigt ge ett trevligt bemötande till sina passagerare. Ändå är det inte värt mer en knapp förmiddag av en VD-lön.
I dessa sammanhang pratas ofta om att det är missunnsamhet och avund som ligger till grund för att så höga löner väcker anstöt bland folk. Men det är en grov förenkling anser jag. Det väcker anstöt för att det är en orimlig skillnad på lönen i förhållande till arbetsinsaten och vidföljande faktiska risker.
De ständigt upprepade argumenten från dessa chefer är ju att de ligger lågt i lön i internationell jämförelse. Men varför inte låta dem söka sig till dessa grönare marker då, för hur många kompetenta och engagerade människor skulle man inte få ihop för de pengarna? För 900 000 i månaden kan man få 25 personer med en lön på 35 000 kr/mån. Anser man att det är för lite lön för positionen kan man ju dela den på 10 pers som får 90 000 kr/mån istället.
90 000 kr är ändå fem månadslöner för en busschaufför.
En månads arbete för 900 000 är sju och ett halvt år i a-kassa för min del.
Busschauffören får arbeta i fyra år och en månad för att få ihop till VD:ns månadslön.
Men med inte bara ett land utan en hel värld full av kompetenta VD:ar som enligt dem själva är värda sina astronomiska löner och fallskärmar - hur i hela friden kan så många företag gå på röven??
Läs mer om:
Lönepolitik
Löneskillnader
VD-löner
Pengar
Ekonomi
Finanskrisen
Övermänniskor
Eftersom jag är lyckligt befriad från avundsjuka på annat än vackra skor frågar jag aldrig av missunnsamhet. Jag tycker det är intressant att skapa sig en bild av hur lönerna ser ut inom olika branscher, olika åldrar osv. Är det enbart arbetet som utförs som värderas eller är det dessutom människan bakom det, till exempel?
Om man som exempel tar en statlig VD:s lön och jämför den med en busschaufförs:
VD:n tjänar 900 000 kr/mån och busschauffören 18 000 kr/mån. Det gör att VD:n behöver arbeta i drygt 3 timmar för att få ihop busschaufförens månadslön. Busschaufförer har ansvar för många människor, kör ofta i stressiga miljöer, kör i vissa städer med bussar som är färdiga för skroten (Malmö t.ex), utsätts ofta för hot och ibland våld och ska samtidigt ge ett trevligt bemötande till sina passagerare. Ändå är det inte värt mer en knapp förmiddag av en VD-lön.
I dessa sammanhang pratas ofta om att det är missunnsamhet och avund som ligger till grund för att så höga löner väcker anstöt bland folk. Men det är en grov förenkling anser jag. Det väcker anstöt för att det är en orimlig skillnad på lönen i förhållande till arbetsinsaten och vidföljande faktiska risker.
De ständigt upprepade argumenten från dessa chefer är ju att de ligger lågt i lön i internationell jämförelse. Men varför inte låta dem söka sig till dessa grönare marker då, för hur många kompetenta och engagerade människor skulle man inte få ihop för de pengarna? För 900 000 i månaden kan man få 25 personer med en lön på 35 000 kr/mån. Anser man att det är för lite lön för positionen kan man ju dela den på 10 pers som får 90 000 kr/mån istället.
90 000 kr är ändå fem månadslöner för en busschaufför.
En månads arbete för 900 000 är sju och ett halvt år i a-kassa för min del.
Busschauffören får arbeta i fyra år och en månad för att få ihop till VD:ns månadslön.
Men med inte bara ett land utan en hel värld full av kompetenta VD:ar som enligt dem själva är värda sina astronomiska löner och fallskärmar - hur i hela friden kan så många företag gå på röven??
Läs mer om:
Lönepolitik
Löneskillnader
VD-löner
Pengar
Ekonomi
Finanskrisen
Övermänniskor
lördag 14 mars 2009
Självuppfyllande profetior?
Jag började för en del år sedan skriva en roman om en kvinna som fick reda på att hon hade cancer och skulle dö och flyttade ifrån alla hon kände för att dö i ensamhet. När den var nästan färdig hade jag själv flyttat ifrån alla jag kände och vaknade en dag upp med sjukdomen MS.
Under min första timme i magnetkamerans trånga utrymme, där stora oroväckande funderingar trots trängseln ryms, slog mig tanken att jag kanske hade haft en undermedveten känsla av en hjärntumör. Så var dock inte fallet.
Roman nummer två handlade om en arbetslös kvinna som skulle kunna vara jag själv och som när hon stämplades ut från a-kassan tvingades bli piga, eftersom kapitalistregeringen vi röstat fram gärna vill ta oss tillbaka till tiden för herrskap och tjänstefolk.
Vad hände? Jo, två år efter att jag skrivit den stämplade jag själv ut från a-kassan och fick ett halvårs oavlönat arbete som kontorspiga.
Nästa roman ska handla om en kvinna, på säg 42 bast, som blir outsägligt rik - på pengar!- startar pensionat i Provence, köper hus och åsna på Irland, har ett sommarhus i Cornwall, en lya i New York, en gård på Österlen, adopterar utvecklingsstörda barn som ingen vill ha, köper en vindslya i Paris och som reser runt i världen och skriver böcker som människor inte kan leva utan. Och som investerar stora delar av sin förmögenhet i sådant som gagnar fattiga människor, föräldralösa barn och bortglömda och vanvårdade djur.
Banne mig.
Under min första timme i magnetkamerans trånga utrymme, där stora oroväckande funderingar trots trängseln ryms, slog mig tanken att jag kanske hade haft en undermedveten känsla av en hjärntumör. Så var dock inte fallet.
Roman nummer två handlade om en arbetslös kvinna som skulle kunna vara jag själv och som när hon stämplades ut från a-kassan tvingades bli piga, eftersom kapitalistregeringen vi röstat fram gärna vill ta oss tillbaka till tiden för herrskap och tjänstefolk.
Vad hände? Jo, två år efter att jag skrivit den stämplade jag själv ut från a-kassan och fick ett halvårs oavlönat arbete som kontorspiga.
Nästa roman ska handla om en kvinna, på säg 42 bast, som blir outsägligt rik - på pengar!- startar pensionat i Provence, köper hus och åsna på Irland, har ett sommarhus i Cornwall, en lya i New York, en gård på Österlen, adopterar utvecklingsstörda barn som ingen vill ha, köper en vindslya i Paris och som reser runt i världen och skriver böcker som människor inte kan leva utan. Och som investerar stora delar av sin förmögenhet i sådant som gagnar fattiga människor, föräldralösa barn och bortglömda och vanvårdade djur.
Banne mig.
torsdag 5 mars 2009
Förhållande till fattigdom
De senaste åren har jag fått anledning att på nära håll studera hur människor förhåller sig till fattiga och fattigdom. Givetvis finns det olika sorters fattigdom och vi förhåller oss på ett sätt till den som kommer till oss genom reportage och bilder från U-länder och på ett annat till den som befinner sig rakt framför näsan på oss. Kommer det för nära blir man rädd att smittas.
Helt klart är att det är förnedrande att vara fattig i ett rikt land. Det är ett tecken på att man har misslyckats eller gjort fel någonstans i livet.
Personligen ser jag inte fattigdom som förnedrande alls. En människa är mer än summan av sina fysiska tillgångar i mina ögon. Och snarare är det väl så att det sätt på vilket många tjänar ihop sina förmögenheter borde ses som förnedrande. Chefsbonusar i företag som går dåligt och sparkar sin personal till exempel. Dessutom är det så att bara för att man är fattig på pengar behöver man inte vara det på annat.
Men studerar man hur samhället hanterar den fattigdom vi har in på knuten, inser man att de flesta inte vill befatta sig med den. Och det absurda uppstår när TV-reklamen deklamerar att "alla har rätt till ett häftigt kök" eller någon kändis tycker att "jag ger några hundra i månaden till hjärtfonden och det kan minsann du också göra". Eller för den delen när politiker raserar trygghetssystemen för dem som befinner sig på samhällets ekonomiska botten.
Vad betyder ett häftigt kök för den som inte har råd med tandvård, den som fasar för sina barns, vänners eller familjs födelsedagar eftersom det innebär presenter man inte har pengar till, eller den som får tacka nej till sociala sammankomster för att man känner sig som en slusk i sina gamla paltor och ovårdade hår?
Är det ett häftigt kök som står högst på de mänskliga rättigheterna i vårt land idag?
Läs mer om:
Fattigdom
Välfärd
Ekonomisk trygghet
Nyfattigdom
Förnedring
Lyckade människor
Misslyckade människor
Fattigsvenskar
Helt klart är att det är förnedrande att vara fattig i ett rikt land. Det är ett tecken på att man har misslyckats eller gjort fel någonstans i livet.
Personligen ser jag inte fattigdom som förnedrande alls. En människa är mer än summan av sina fysiska tillgångar i mina ögon. Och snarare är det väl så att det sätt på vilket många tjänar ihop sina förmögenheter borde ses som förnedrande. Chefsbonusar i företag som går dåligt och sparkar sin personal till exempel. Dessutom är det så att bara för att man är fattig på pengar behöver man inte vara det på annat.
Men studerar man hur samhället hanterar den fattigdom vi har in på knuten, inser man att de flesta inte vill befatta sig med den. Och det absurda uppstår när TV-reklamen deklamerar att "alla har rätt till ett häftigt kök" eller någon kändis tycker att "jag ger några hundra i månaden till hjärtfonden och det kan minsann du också göra". Eller för den delen när politiker raserar trygghetssystemen för dem som befinner sig på samhällets ekonomiska botten.
Vad betyder ett häftigt kök för den som inte har råd med tandvård, den som fasar för sina barns, vänners eller familjs födelsedagar eftersom det innebär presenter man inte har pengar till, eller den som får tacka nej till sociala sammankomster för att man känner sig som en slusk i sina gamla paltor och ovårdade hår?
Är det ett häftigt kök som står högst på de mänskliga rättigheterna i vårt land idag?
Läs mer om:
Fattigdom
Välfärd
Ekonomisk trygghet
Nyfattigdom
Förnedring
Lyckade människor
Misslyckade människor
Fattigsvenskar
onsdag 4 mars 2009
David mot Goliat - rond 1
Så har jag lärt mig innebörden av begreppet Förlikning. Den skiljer sig åt beroende på om du är rik eller fattig. Naturligtvis. Allt skiljer sig åt beroende på om man är rik eller fattig.
Är du rik och inte vill gå med på den kompromiss som erbjuds kan du alltid anlita en jurist. Ju mer pengar du kan spendera desto vassare jurist får du antagligen. Är du å andra sidan fattig är alternativen inte fullt så hoppingivande.
Om man som jag avböjer förlikningen väntar en huvudförhandling. Där bör man ha ett juridiskt ombud med sig. Eftersom det för mig handlar om den pluttiga summan om knappa 4.000 kronor så vill inte hemförsäkringen gå in med rättsskydd. Förlorar jag målet ska jag betala de kostnader som motparten haft.
Så vad har man att välja på egentligen? Acceptera förlikning eller riskera att få ännu mer att betala?
Trots att det blir mycket svårt, för att inte säga omöjligt, för mig att bevisa att CSN har gett mig felaktiga upplysningar valde jag att inte gå med på förlikning. Den bestod i ett löfte om att avskriva 600 kr och delbetalning av resten av beloppet.
Om jag hade gått med på det hade jag förmodligen kommit billigare undan, men samtidigt hade jag skrivit under på att det är helt okej för myndigheter att ge ett besked i sina skriftliga villkor och ett annat via sina tjänstemän.
En myndighet som ger felaktig information borde väl ändå ha något litet ansvar? Och är man inte beredd att ta det ansvaret vore det enda rimliga att från deras sida hänvisa till skriftliga villkor när folk ringer och frågar. På sätt skulle både studenter och tjänstemän skyddas.
Läs mer om:
CSN
Studieskulder
Rättssäkerhet
Sannolikheter
Är du rik och inte vill gå med på den kompromiss som erbjuds kan du alltid anlita en jurist. Ju mer pengar du kan spendera desto vassare jurist får du antagligen. Är du å andra sidan fattig är alternativen inte fullt så hoppingivande.
Om man som jag avböjer förlikningen väntar en huvudförhandling. Där bör man ha ett juridiskt ombud med sig. Eftersom det för mig handlar om den pluttiga summan om knappa 4.000 kronor så vill inte hemförsäkringen gå in med rättsskydd. Förlorar jag målet ska jag betala de kostnader som motparten haft.
Så vad har man att välja på egentligen? Acceptera förlikning eller riskera att få ännu mer att betala?
Trots att det blir mycket svårt, för att inte säga omöjligt, för mig att bevisa att CSN har gett mig felaktiga upplysningar valde jag att inte gå med på förlikning. Den bestod i ett löfte om att avskriva 600 kr och delbetalning av resten av beloppet.
Om jag hade gått med på det hade jag förmodligen kommit billigare undan, men samtidigt hade jag skrivit under på att det är helt okej för myndigheter att ge ett besked i sina skriftliga villkor och ett annat via sina tjänstemän.
En myndighet som ger felaktig information borde väl ändå ha något litet ansvar? Och är man inte beredd att ta det ansvaret vore det enda rimliga att från deras sida hänvisa till skriftliga villkor när folk ringer och frågar. På sätt skulle både studenter och tjänstemän skyddas.
Läs mer om:
CSN
Studieskulder
Rättssäkerhet
Sannolikheter
söndag 1 mars 2009
Livet är en enda lång research
Imorgon sitter jag i Tingsrätten. Jag mot CSN.
Jag har inga som helst juridiska kunskaper. Juridiskt ombud har jag inte råd med och fallet berättigar inte till rättshjälp. CSN ser det inte som sannolikt att de kan ge fel information till sina låntagare och det är upp till mig att bevisa att de emellanåt faktiskt gör det. Frågan är bara hur.
Jag har tidigare inte haft för vana att spela in samtal med myndigheter, men jag lär fortsättningsvis anta att allt jag säger kan komma att vändas emot mig och för säkerhets skull bör jag ha det som sägs av andra på band, jämte namn på den som säger det och datum och tid då det sägs.
CSN är per definition felfria, i alla fall enligt deras eget resonemang.
Deras makt är absolut och deras låntagare har skyldigheter men saknar rättigheter.
Eller?...
De 3.848 kronor som CSN anser att jag erhållit på felaktiga grunder kan sättas i relation till de 664 795 kronor som en man som påstod sig studera i USA erhöll tack vare falska studieintyg.
Har en fattig privatperson utan uppbackning av jurister eller rådgivare någon som helst chans att få rätt gentemot en myndighet?
Morgondagen lär visa.
Wish me luck.
Läs mer om:
CSN
Rättssäkerhet
Maktfullkomlighet
Rättsskydd för fattiga
Rättvisa
Jag har inga som helst juridiska kunskaper. Juridiskt ombud har jag inte råd med och fallet berättigar inte till rättshjälp. CSN ser det inte som sannolikt att de kan ge fel information till sina låntagare och det är upp till mig att bevisa att de emellanåt faktiskt gör det. Frågan är bara hur.
Jag har tidigare inte haft för vana att spela in samtal med myndigheter, men jag lär fortsättningsvis anta att allt jag säger kan komma att vändas emot mig och för säkerhets skull bör jag ha det som sägs av andra på band, jämte namn på den som säger det och datum och tid då det sägs.
CSN är per definition felfria, i alla fall enligt deras eget resonemang.
Deras makt är absolut och deras låntagare har skyldigheter men saknar rättigheter.
Eller?...
De 3.848 kronor som CSN anser att jag erhållit på felaktiga grunder kan sättas i relation till de 664 795 kronor som en man som påstod sig studera i USA erhöll tack vare falska studieintyg.
Har en fattig privatperson utan uppbackning av jurister eller rådgivare någon som helst chans att få rätt gentemot en myndighet?
Morgondagen lär visa.
Wish me luck.
Läs mer om:
CSN
Rättssäkerhet
Maktfullkomlighet
Rättsskydd för fattiga
Rättvisa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
