torsdag 18 september 2008

Den förnärmade pedofilens svar

Eftersom jag inte fick något svar av den pedofil jag tidigare hade en diskussion med kopierade jag mitt eget inlägg och placerade det på hans blogg.

Jag ville veta vad han menade med att kalla sin pedofila läggning för "ädel". Jag fick till svar att det var mina ord. Så var emellertid inte fallet.

Så här svarade han, på sin blogg:

Maria
Citatet var så gammalt att jag inte ens kom ihåg det. Det verkar emellertid häröra härifrån: Alexandra-mannen.

Om du inte kan förstå ordets syfte sett i dess sammanhang så gör du klokast i att bortse ifrån det. Jag har oerhört mycket viktigare saker för mig än att dividera hur passande ett ordval är. Du har fått mitt svar på din egen blogg. Ingen läggning är vare sig “ädel” eller något annat, den bara är.

Om du menar vad du säger när du bara kritiserar beteenden så antar jag att allt är allt frid och fröjd så länge ingen riskerar att fara illa. Och då är vi överens.

“Du påstår att du lever ut din sexualitet genom att vistas bland dessa barn, och om det är så så verkar din sexualitet sakna all koppling till ömsesidighet, erotik och fortplantning.”
Beror på vad du lägger i orden, och jag har på känn att vi värderar dem olika. Men det är fullständigt frikopplat från fortplantning ja. Men det är rätt vanligt bland primater i allmänhet och människor i synnerhet.

"Men du menar också att om du förvägrades denna kontakt skulle risken plötsligt bli överhängande att du förgrep dig på ett barn?"
Inte plötsligt. Denna process har jag försökt redogöra för här. Det kan inte sammanfattas på en handfull rader. Och läser du vidare så ser du också hur långt jag gick för att förhindra det, och kanske vad som skulle krävas för att bryta mönstret och förhindra att det upprepas hos andra människor.

"Jag kommer dock ALLTID att sätta barns rättighet till trygghet före vuxna människors rätt till sin sexualitet."
Och?!? Vad tror du gör dig unik i det? Så länge de inte krockar så finns det ingen orsak att begränsa någondera. Först vid skaderisk finns orsak att dra en gräns.
Sedan är det inte så viktigt vad du tycker. Viktigast är vad vi tycker. Och jag kan försäkra dig om att du (på ett mycket ohyffsat sätt) försöker sparka in en vidöppen dörr.

RENT ALLMÄNT
Är du intresserad av att fortsätta diskutera så får du fokusera på viktigare frågor än (fjantigt) ordmärkeri. Detta är inte ett forum för dylikt “klotter”, det kan du ägna dig åt på din egen blogg. Här förväntas du höja nivån både ett och två snäpp mot hur du har uppträtt hitintills.

Och har man som syfte att övertyga någon om att man själv har rätt så gör man det rimligtvis på ett trevligt och öppet sätt.

Här kan man anklaga förövare för brott, men inte oskyldiga. Jag anklagar inte dig för alla övergrepp heterosexuella människor utsätter sina medmänniskor för, ofta även barn. Inte heller ska du behandla pedofiler så. Respekt är en bytesvara, inte välgörenhet.

Hälsningar,
Alex Limonovic

*

Det är en besynnerlig retorik - att vifta bort det som var själva kärnan, nämligen hans avslöjande ordval "ädel läggning". Jag gör alltså klokast i att bortse från det och plötsligt är ingen läggning vare sig ädel eller oädel.
En läglig efterkonstruktion verkar det som.

Retoriskt sett är det intressant att studera hur mannen nu har förnärmats så pass att det annars så "högaktningsfulla" uppförandet nu blivit ett rent uppläxande och nedlåtande försök att sätta mig på plats.

Att kalla det för ordmärkeri när man i en argumenterande och kontroversiell diskussion tolkar motpartens avsikter och uppfattningar genom dennes språkbruk tyder inte bara på en ihålig argumentering, utan på bristande förmåga att läsa av andras avsikter.

Personen ifråga anser sig dock kapabel att läsa av barns avsikter och behov och kan på egen hand avgöra vad som utgör en risk för de barn som omges av pedofiler i barnomsorgens regi. Likaså anser han sig kapabel att enväldigt avgöra var gränsen går för vad som ska betraktas som övergrepp eller sexuell handling.

I hans ögon är det heller ingen skillnad på ett övergrepp på ett barn och en vuxen. Ett övergrepp är ett övergrepp, lika illa mot vem det än begås.
Och ja, visst är det illa mot vem det än begåtts.
Men nog har en vuxen människa genom livet förvärvat lite fler verktyg att hantera och bearbeta upplevelsen med?
Det borde en människa som arbetar med barn inse.

Jag är ledsen att jag tuggar detta om igen, men det lämnar mig dessvärre ingen ro. Inte heller lär det leda någonstans, mer än djupare in i övertygelsen att människan är ett djur som denna planet hade klarat sig bäst utan...








Inga kommentarer: