Rent hus med rent samvete - kapitel 2

För den som vill läsa kapitel 1 är det bara att scrolla neråt.

*

I en annan del av staden, på en annan förmedling, hade den trettionioåriga Amanda Söderberg just öppnat dörren till sin arbetsförmedlares rum och blivit ombedd att slå sig ner.
”Ja, du Amanda… Det ser inget vidare ut det här. Har du sökt några jobb på sista tiden?”
”Jag har sökt tvåhundrafyrtiosex jobb sedan vi sågs senast. Vill du se listan?”
”Nej nej, det behövs inte! Vad är det för slags jobb du sökt?”
”Jag har sökt varenda informatörsjobb från Kiruna till Ystad, och dessutom städjobb och vårdjobb.”
Arbetsförmedlare Nils Jönsson la pannan i två djupa veck och tittade på henne.
”Jag hade ju tänkt att du skulle få börja en svetskurs nu när dina stämplingsdagar tar slut, men den nya regeringen har tagit bort alla utbildningar.”
”Ja, det känner jag till. Det var ju synd att jag inte fick möjlighet att lägga ytterligare en kurs till mina åtta års eftergymnasiala studier.”
”Det hade garanterat gett dig ett jobb.”
”Såvida trenden inte hade svängt innan jag var klar med den utbildningen också, precis som den gjorde när jag var färdig med den förra.”
”Så ska du inte se det”, svarade Nils Jönsson och vände sig från datorn där han under samtalets gång studerat hennes handlingsplaner och meriter. ”Man får inte tappa hoppet! Förr eller senare får alla ett jobb, det vet vi härinne. Men nu när dina stämplingsdagar tar slut så kan vi inte längre göra något för dig. Det enda vi kan göra nu är att skicka dig till en tjänsteförmedling för hushållsnära tjänster. De har en fyra veckor lång kurs som AMS står för, och den har du rätt att gå. Och efter den kursen får så gott som alla arbete.”
”Ett pigjobb med andra ord?”, svarade Amanda som kände sig som om hon fått en stålverkshammare i skallen.
”Vi vill inte använda den termen eftersom den har en negativ klang. Det handlar om hushållsnära tjänster och ska ses som vilket arbete som helst. Pigor hör till det förgångna, och det är dessutom helt vanliga människor idag som använder sig av de hushållsnära tjänsterna. Idag har ju folk råd på ett annat sätt.”
Nils Jönsson försökte le ett tröstande leende mot den märkbart nedslagna kvinnan mitt emot. Hans arbete hade blivit alltmer otacksamt och det hände allt oftare att han var tvungen att trösta sig med en whiskygrogg när han kom hem på kvällen. Men man fick inte låta arbetet komma under skinnet på en, så mycket hade han lärt sig.
”Du ska få adressen här så är det bara du går dit på måndag. Jag ringer in och anmäler dig idag. Och under de fyra veckorna får du ett utvecklingsbidrag som är femton procent lägre än din a-kassa. Men ni behöver i alla fall inte köpa någon kurslitteratur.” Nils Jönsson reste sig upp och sträckte fram sin hand mot Amanda. ”Då får jag önska dig lycka till, Amanda! Och kom ihåg, vilket jobb som helst är bättre än inget jobb alls!”

När Amanda kom hem låg två kuvert innanför dörren. Det ena var från Centrala studiestödsnämnden som krävde att hon under året skulle betala tillbaka femton tusen på sitt studielån. Det andra var en hyreshöjning på tvåhundrafemtionio kronor i månaden.
Hon gick in i rummet som var både sovrum, vardagsrum och arbetsrum och satte på tv:n. Framför blixtrande kameror och mikrofoner stod den unge statsministern och upprepade mantrat ”det går bra för Sverige, nu kommer jobben!”. Hon slog över till en annan kanal och där visades inledningen på Oprah Winfreys presidentkampanj. På en annan kanal satt fyra män i en studio och pratade om kvinnors dolda våld mot män. Amanda stängde av tv:n och la sig på sängen och stirrade upp i taket. Hur hade det kunnat bli så här?