I Polen vill premiärminister Donald Tusk ta till drastiska åtgärder mot de som förgriper sig på barn, kan man läsa i SvD.
Det handlar alltså om kemisk kastrering ska tilläggas. Ännu en man har ertappats med att hålla ett barn inspärrat, den här gången i sex år.
Om man spärrar in sitt eget barn och våldtar detta under flera års tid så räcker förmodligen inte kastrering, det lär vara något mer än sexdriften det är fel på. Och frågan är om man ens med psykiatrisk behandling kommer till rätta med det som felar.
Men vilket straff är egentligen passande för den typen av brott?
Räcker det med en hormontablett som straff för den som förgripit sig på ett barn, en tablett som dessutom förlorar sin effekt om man dricker alkohol?
Eller ska man kanske kapa av hela paketet?
Men vad händer i så fall med de som eventuellt blir oskyldigt dömda?
Och om man sätter straffet i relation till det offren har förlorat - står en hormonbehandling i paritet med ett förmodat livslångt lidande och medföljande problem i relationer, självkänsla och tillit?
Eller ska man stänga in varje förövare i en sal i ett dygn med en samling vuxna som själva blivit utsatta som barn? Men om förövaren själv en gång varit ett offer, hur blir det då?
I en mindre demokratisk och human stat än vår skulle man kanske lösa problemet ganska enkelt för den här typen av förövare.
Men hur utformar man straff som dels står i paritet till deras brott, dels bygger på våra grundläggande värderingar om humanitet och rättvisa?
Är kastrering den rätta vägen?
Är kastrering den enda vägen?
Pedofiler
Övergrepp
Kastrering
Sexualbrott
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
MIn första tanke när det gäller vuxna som förgriper sig på barn är att ge dem ett skott i nacken för mig är det inte värdiga jordelivet...
Men när man väl funderar på vilken bestraffning de ska ha...jag då står man där med skägget i brevlådan för jag vet verkligen inte.
Fängelse? Komma ut efter hälften av tiden efter gott uppförande? Finns dåligt med barn att förgripa sig på i finkan...lätt att uppföra sig då.
Kastrering...hjälper det?
Man kan förgripa sig på barn utan att ens paket fungerar.
Ja i ärlighetens namn vet jag inte hur man ska ta itu med det här...men jag anser att de som förgripist sig på barn, låste in sina barn i flera år...de har inget människovärde för mig...
/Nellan
Jag tror att det är en ganska vanlig första tanke, och ja, du har helt rätt i att förgripande inte behöver ha att göra med fungerande genitalier.
Att barn ska vara okränkbara hänger dessutom ihop med ett hopp och en tro på att världen i grunden är god. Allt som motsäger det berövar oss på detta hopp, förutom det som berövas barnet givetvis.
Att dessutom inte skilja på övergrepp på vuxna och barn upplever jag som mycket märkligt, som att ge barn ett egenansvar de faktiskt inte har.
Nej, jag vet verkligen inte heller vad som är lämpliga straff i dessa sammanhang. Generellt tycker jag dock att det varit åt helvete fel med höga straffsatser för ekonomiska brott och mycket låga för våldsbrott. Det visar på en skrämmande människosyn.
Kastrering av sexualförbrytare har redan prövats i Sverige under nazistiska 40-talet. Majoriteten av de 100 personerna återföll.
Ja, det är säkert ingen tillförlitlig metod om den inte kompletteras med någon from av terapi. Men kanske är det skillnad på den kemiska och den kirurgiska metoden?
Skicka en kommentar