Efter lite mer än ett dygn i pedofilvärldens farstu, intensivt läsande dessa människors utsagor står det mig upp i halsen. Inte enbart på grund av deras tankar utan också på grund av vårt samhälles sjuka fixering vid mänsklig sexualitet.
Människan har reducerats till något som definieras enbart utifrån sin sexualitet. Och genom denna ska också var och ens individualitet definieras - till vilket pris som helst, om det så må involvera bajs, barn, grisar eller lik.
För er som inte har ork att plöja igenom dessa textmassor kommer här några urklipp:
Citat från en blogg:
"Uppenbarligen så existerar det en hel del fall där barns vittnesmål har visat sig varit falska, av olika anledningar. Det är naturligtvis inget bevis på att barn alltid ljuger, eller alltid utsätts för suggestion, jag har inte påstått något annat heller. Men det är ett bevis för att barns vittnesmål är och bör anses vara opålitliga.
Majoriteten gillar inte pedofiler helt enkelt, det skulle inte jag heller göra, om jag gick runt med den bilden majoriteten har av pedofiler och trodde fullständigt på den. Jag tycker mig tyvärr skåda ett intellektuellt förfall, då varken vetenskapsmän eller civilt folk vill ta del av den forskning som stödjer det pedofil.se uttrycker. Forskningen väljs helt enkelt bort, för dessa människor vill att pedofili ska vara fel, de vill att pedofiler ska vara störda och de vill att sexuella relationer mellan vuxna och barn alltid ska skada barn. Det är litet av en religiös tro, där man tror blint på sina egna irrationella känslor. Men varför är det ingen som skriker hysteriskt efter alla de människor som öppet skriver om lemlästning, tortyr och mord av pedofiler som grupp? Det om något kan rubriceras som uppvigling och torde dessutom anses vara betydligt värre än att en pedofil skriver om konsensuella sexuella relationer med barn. Men nej, när barn och vuxna samgår i sexuell kontext så slutar majoritetens hjärnor att fungera, det blir kortslutning och kvar agerar reptilhjärnan fritt. Exempel på denna störtdykning till apstadiet har jag också tagit upp."
- Detta sagt av en man som hävdar att han inte är pedofil.
Konsensuella sexuella relationer med barn... Jag trodde inte att pedofilerna ansåg att det fanns konsensus i det sammanhanget.
Ett annat kommer här:
"Det fanns en pedofil som höll på att brytas sönder till en förövare i barnets närhet."
- Det finns alltså en slags hierarkisk ordning pedofiler emellan? Bland dem som väljer att avstå sexuella kontakter med barn bryts man sönder om man blir en förövare. Hur är det bland dem som faktiskt valt att köpa, gifta sig till barn inom en familj eller helt enkelt tillfångata ett barn - är de i egna ögon högre i hierarkin än de som inte lever ut sina lustar?
Och ytterligare ett:
"Jag är pedofil, och jag arbetar med barn. Och jag värderar dem alltför högt för att våga riskera att skada något enda av dem. Och det fina är, att sedan jag fick kontakt med ungar på såpass regelbunden basis så har jag aldrig känt något behov av att närma mig dem sexuellt. Jag vet ju att jag har dem hos mig. Jag skulle tro att andra bärare av vår ädla läggning skulle fungera ungefär likadant.
I detta fall finns ingen större orsak att sörja en ”fallen broder”, men det finns orsak att fundera på vad som fick honom att realisera en sådan fantasi. Hur hade han kunnat göra i stället och ändå vara relativt nöjd med sin lott?
Jag tror vi både kan äta kakan och behålla den, men det kräver en del uppoffringar, och främst bland de ”normal-sexuella”."
- Andra bärare av vår ädla läggning... fallen broder... Det är helt klart ett slags broderskap det är fråga om. Anser man sin sexuella läggning ädel anser man väl knappast att det är något fel med den?
Och om pedofiler blir lindrade och förhindrade att bli "fallna bröder" genom att arbeta på dagis och umgås både nära och intimt med barnen, betyder det då att vi ska offra ett gäng ungar som får gå på ett rehabiliteringsdagis? Dvs rehab för pedofilerna.
För de vuxnas rätt att välja sexualitet måste ju komma i första hand.
Och lite uppoffringar får vi väl vara beredda på.
*
Pedofili
Pedofiler
Övergrepp
Barns rättigheter
Mänskliga skyldigheter
Sexualbrott
Stigma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Trösta dig med att antalet pedofiler i vårt land är en marginel skara. Risken att det jobbar en pedofil på dagis/fritids eller någon annan instutition för barn och unga är inte så omfattande även om den finns.
Det vi kan göra för att undvika att det kommer ske fler övergrepp är att ställa krav på de som anställer den personal som tar hand om våra ungar. Ett utdrag från polisregistret är det minsta man kan kräva.
Sedan det där med "ädla läggning" är bara sjukt! :(
Tigerkex, jag har fått antytt att jag negligerat dina åsikter för att "tysta dig". Jag har emellertid inga intressen av att "tysta någon", och att jag varit slarvig med svar på alla kommentarer har den enkla förklaringen i att min skalle börja kännas ganska kokt efter alla texter och åsikter hit och dit. Dessutom har jag trots allt lite annat att stöka med i livet också.
Och för att svara på det du skrev här- jag har också alltid trott att pedofiler är en mycket marginell grupp, men etfer mina läsningar här börjar jag tro att det är vanligare än man kanske tror. Det förekommer olika siffror, 1 % nämns och 5 % nämns på ett annat ställe - dvs inte på pedofilernas egna sidor- där är det som sagt 10%.
Det vore hemskt att misstänkliggöra
hela den yrkeskår som har med barn att göra, men samtidigt förstår jag föräldrars oro, utan att vara förälder själv.
Utdrag från polisregister är obligatoriskt i Danmark, har man inte det i Sverige när man ska jobba med barn? Det vore som du säger det minsta att begära.
"Ädla läggning" var bara en av alla små avslöjande markörer i annars ovanligt slipade texter. Och det är sådana saker jag reagerat starkast på. Dock är det alltför många för att jag ska kunna återge och det bästa är att istället klicka sig runt på dessa sidor.
Maria: Jag har inte tagit det som att du velat "tysta mig" utan som att du tycker att ämnet är jobbigt att debattera. Är det så har jag all förståelse för det för ämnet är tungt. Själv kan jag bara undra hur en barnporrutredare hos polisen mår efter att ha gått i genom filmer och bilder med sådan skit. Usch!
Jag slipper ju tack och lov det.
5% brukar vara en standardsiffra och är i mångt och mycket ett antagande. Då räknar man inte in latent pedofili (dvs. individer som inte vet om de tänder på barn förrän de utsätts för barnporr). Tystnaden och skammen kring ämnet gör det mycket svårt att ta fram en faktisk siffra. 10% låter dock orimligt!
"Utdrag från polisregister är obligatoriskt i Danmark, har man inte det i Sverige när man ska jobba med barn? Det vore som du säger det minsta att begära."
Detta är obligatoriskt i Sverige också. Men av någon anledning väljer vissa arbetsgivare att slarva med det och detta har då tyvärr lett till att personer som tidigare dömts för barnporrbrott fått möjlighet att arbeta med barn och ungdomar. Här kan samhället ställa krav och förbättringar har tack och lov gjorts. Föräldrar ska absolut kunna känna sig trygga!
Jag förstår och delar din avsmak för användandet av "ädla läggningar" och "broderskap" bland pedofiler. Jag har mött det förr och de som uttrycker sig har ofta inga problem med sin pedofila läggning. Den är "naturlig" i deras ögon, men återigen så är de väldigt marginella!
Tack! Ja, ett par intensiva dygn kikandes in i denna värld har tagit en hel del kraft. Jag har ofta funderat just på det du nämner - de som tvingas gå igenom bevismaterial osv. Och som pyskolog... att försöka förstå människor utan att fördöma dem, jag antar att det kostar på det med.
Sällan har jag skådat större brist på självinsikt och självdistans än i dessa texter. Men det är svårt att släppa ämnet... det är verkligen som att ha lättat på locket till något så ruttet att stanken inte försvinner ens efter man stängt locket.
Skicka en kommentar