måndag 16 juni 2008

CSN:s kreativa matematik

Mitt under min pågående utbildning (på treårigt program) ändrade CSN sina lånevillkor. Detta innebar att mina lån i fortsättningen skulle komma att betraktas som två lån.

På en årlig bruttoinkomst på 132 000 (dvs ett netto på ca 99 000, och för övrigt en statsministers månadslön) anser CSN att jag ska betala ca 13 000 kr detta år. Hade jag avslutat mina studier innan ändringen av lånevillkoren hade jag bara behövt betala hältfen. Men eftersom nu lånen är att betrakta som två skilda lån blir det plötsligt dubbelt. Enligt reglerna då jag började ta lånen var villkoret att man skulle betala 4% av sin bruttoinkomst. De 4 procenten är helt plötsligt upp i 10%. Och hur man från CSN:s håll kommer undan med den här typen av matematik är för mig en gåta.

Om man balanserar på gränsen för vad som anses som existensminimum (vilket skiljer sig åt mellan olika kommuner) har man ingen rätt att få uppskov på lånet. Skulle jag däremot få 100-200 kr mindre i månaden i inkomst och därmed hamna på det som kommunen betraktar som existensminimum skulle uppskovet inte vara några problem. Skillnaden i inkomst kan således vara så liten som 100 kr, medan lånebetalningens skiljelinje är drygt 1000 kr eller inget alls. Ännu en gåta.

Man kan lägga ihop sina lån men får då givetvis de sämre villkoren för hela lånet. Har man redan svårt att få ihop till lånet undviker man således helst det.

Under mitt 40-åriga liv har jag aldrig haft en enda betalningsanmärkning, trots att jag alltid haft en mycket låg inkomst. Tack vare sänkningen av a-kassan och CSN:s obegripliga regelverk kommer jag vilken vecka som helst få min första betalningsanmärkning. Eftersom det inte handlar om en engångssumma kommer de att staplas på hög och ärendet lär gå till Kronofogden.

Den som blivit kund hos Kronofogden har framledes svårt att få alla typer av kontrakt, får inte hyra bil och lär inte få några lån till att exempelvis starta eget företag. Dominoeffekten kan snabbt rasera möjligheterna till allt det som vi svenskar tar för självklart i våra liv: bostad, läkarvård, telefon och TV.

Och det som återstår verkar vara att sitta och vänta på fogden eller möjligen att fly till en liten avlägsen söderhavsö och sätta sig på en strand. Så länge man nu får sitta där innan havshöjningen dränker hela ön och alla CSN-flyktingar med den.

Växthuseffekten eller CSN, vad är värst? Man kan undra.

4 kommentarer:

Anonym sa...

har du funderat på lyxfällan? på allvar? vore kul att se ett program där de faktiskt inte får ihop ekvaktionen!
för utbildning verkar vara en lyx...

Maria sa...

Ja, utbildning är sannerligen att betrakta som lyx! Och ja, jag har funderat på lyxfällan. Men jag befarar att de skulle anse mig som körd på förhand.
Och så tror jag att jag hellre dör än ser mig själv på TV. :-)

Anonym sa...

:)
-Ge inte upp i alla fall, Maria!

"Haja, Sverige!"

Parfymista sa...

Jag har det nästan som du. Arbetar deltid och har två barn. CSN tar ju inte hänsyn till hur många som ska leva på den lön de räknar sina jäkla "procent" på. Varför ska man straffas för att man inte är gift eller sambo? Dessa kan ju utan problem betala tillbaka SINA lån eftersom de har två inkomster att leva på. REVOLT!