lördag 14 juni 2008

Den svåra paradoxen

När en människa förlorar sin försörjning är det inte enbart ekonomin som påverkas och för den som inte varit långtidsarbetslös är det kanske svårt att förstå hur det faktiskt förändrar oss som individer. Vi kan ha ett aldrig så gott självförtroende, en aldrig så stark tro på vår egen förmåga och en grundmurad självtillit, men om vi inte längre behövs eller har en naturlig plats i det sociala sammanhanget smulas så småningom allt detta sönder under kvarnstenen av vanmäktig hopplöshet.

Självförtroende, egenvärde, psykiskt såväl som fysiskt välmående, samhällstillhörighet, framtidstro och världsbild - allt intimt förbundet med vår egen försörjning och vår uppgift i tillvaron. Den stress som det innebär att leva med ständig osäkerhet och oro för det mest grundläggande i livet leder lätt till depression, som inte sällan leder till allvarlig handlingsförlamning och oförmåga att se något som helst ljus i tillvaron. Paradoxen man som arbetssökande ska hantera är den att samtidigt som man känner sig förlorad och kasserad ska man sälja in sig på arbetsmarknaden.

Låt säga att du har sökt hundratals jobb och bara några enstaka har renderat en intervju. Du är deprimerad utan att vara inlagd på psyket. Du har ägnat flera år av ditt liv åt att studera till ett kvalificerat yrke. Du har studielån över öronen och CSN ger ingen pardon ens till den som knappt någon inkomst har. Du har inte haft råd att gå till frisör på snart två år. Du har inte köpt nya kläder på lika lång tid. Du tyckte en gång att du var en kapabel, kunnig och socialt begåvad människa, men nu tvivlar du på att du skulle klara av ens att sitta i en källare och sortera skruvar. Din CV är fylld av utbildningar men saknar erfarenheten inom området. Du vet att de flesta företag vill anställa 25-åringar för att de kan formas in i organisationen och inte ställer en massa krav. Och du vet att du själv fyllt 40.

Det är DÅ du ska sälja in dig till arbetsgivarna. Det är i det läget du ska se representativ ut, vara hungrig och på hugget, formbar och flexibel, stresstålig och socialt kompetent, multiutbildad och en självständig lagspelare. Det är i det läget du ska förtränga att kronofogden snart kommer och knackar på dörren eftersom du med 65% a-kassa inte kan betala räkningarna till CSN, att du är så deprimerad att du knappt orkar visa dig bland folk längre, att du ser för jävlig ut och att du kanske inte ens klarar att jobba med det du utbildat dig till men aldrig fått chans att jobba med.

Det är då det är lätt att fråga sig vad som gick fel och när det gjorde det.

Inga kommentarer: