Titelmani

Det råder titelmani i vårt land. Det kanske inte är något man tänker på när man har ett jobb med medföljande titel, men står man utan blir det desto tydligare. Det räcker nämligen inte att vara författare idag, man ska helst vara konstnär, psykoterapeut, regissör, fotograf och formgivare dessutom. Vem vill nöja sig med en pluttig kirurgtitel när man kan vara både det och coach, utvecklingskonsult, forskare OCH verkställande direktör?

Skulle någon idag komma på tanken att titulera sig "kontorist" till exempel? Man skulle förmodligen kunna klämma till med åtminstone fyra titlar till inom kontoristspektrat. More is more.

Det verkar allt viktigare att ha multipla titlar. För 20 år sedan skulle det ha setts som velighet, idag ses det som driftighet och flexibilitet. Och besitter man multipla titlar står man inte ut med att inte varenda en av dem redovisas vid eventuella medieframträdanden. Goes without saying.

Men när har man egentligen rätt att titulera sig? Det är ju lätt när titeln kräver legitimation men desto svårare när det handlar om de fria konsterna. Somliga kallar sig författare efter en utgiven bok, andra anser att det är en titel de inte kan leva upp till trots ett flertal utgivna verk. Författarförbundet anser att man har rätt att söka fonder för författare när man har gett ut två verk. Och vem kan egentligen kalla sig konstnär? När man haft två separatutställningar anser KRO, när man målat en tavla anser andra.

Kan man till exempel kalla sig informatör när man har utbildningen men ingen erfarenhet inom yrket? Om jag ska opereras vill jag ju till exempel att kirurgen ifråga inte bara har en titel som bygger på teoretiska studier. Om jag behöver kakla ett badrum vill jag att hantverkaren vet hur man fuktspärrar en vägg, inte för att han eller hon sett Timell göra det på TV utan för att de har gjort det förut och vet vad de gör, och kanske viktigast - varför de gör det.

Titlar förvärvas emellertid allt lättare vad det verkar som, och i linje med vår tid är det inte kvalitet som räknas utan kvantitet. Björn Ranelid blir upprörd över att någon pseudokändis skriver en bok och kallas författare. Det är mycket med den mannen jag inte förstår, men att detta upprör honom förstår jag. Att skriva en bok är inte det samma som att vara författare. Att sy en kjol efter mönster är inte att vara designer eller tillskärare. Att baka en tårta är inte att vara bagare.

Men kanske ska man inte ta så förbaskat hårt på det där med att ha innehåll att fylla sina ord med... Jag är ju informatör, det har jag papper på, tjusigt papper dessutom. Och eftersom jag höll på med läder en gång i tiden innebär det att jag är designer, läderhantverkare, marknadsförare och företagare. Jag har sytt i parti och minut, till och med avlönats för det tidvis, alltså är jag dessutom sömmerska, modeskapare och skräddare. Jag gick en halv utbildning inom grafisk formgivning och borde därför kunna titulera mig grafisk formgivare och webbutvecklare. Art director om man så vill. Med informatörsutbildningen följer nästan på köpet copywriter och journalist. Jag har sedan barnsben ritat saker som jag beordrat min far eller mor att tillverka, om jag inte gjort det själv vill säga - detta borde borga för titlar som projektledare, arbetsledare, planeringsansvarig och formgivare. Jag har mekat med motorcyklar och bilar i den utsträckning jag varit tvungen, alltså är mekaniker ytterligare en. Jag har skrivit två romaner, och även om ingen är utgiven än så har jag ju gått författarskola med livs levande författare som magistrar, så nog borde man kunna slå till med en liten författartitel utan att förhäva sig alldeles. En gång i tiden målade jag, sålde tom en tavla, så naturligtvis blir det konstnär också. Fotograf är en given. Och ska man lägga ihop alla timmar jag ältat relationer och problem med vänner så kan de kvalificeras till både psykolog och psykoterapeut. Ja, jag har säkert glömt en hel hoper dessutom. Frisör! Jag har ju klippt otaliga skallar genom åren, min egen inkluderad.
Det kanske är dags att skriva om mitt CV...

Läs mer om:
Titelmani
Arbetslöshet
Utanförskapet