fredag 12 september 2008

Ibland önskar man att man var en stol

Läser Helsingborgs Dagblad på nätet idag, och blir man förvånad?

Nej, dessvärre inte.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hade tänkt att lägga ett ganska omfattande jobb för att få dig att förstå mina åsikter.

Jag har nu läst runt i det vi har diskuterat, dina nya inlägg och dina ord under din lilla bild här till höger, som säger att du definitivt inte har lässvårigheter.
Detta gör att jag just nu sitter med känslan av att du inte _vill_ försöka förstå saken ur ett perspektiv jag anser du är blind för.

Att välja bort förståelse för saker som känns besvärande för en, är varje individs rättighet, anser jag.
Men då blir mitt angagemang slöseri på tid.

Därför har jag tagit ett nytt beslut. Jag kommer inte lägga mer jobb i saken i den här hörnan av cybervärlden. Det finns andra ställen där man är redo att lyssna.

Kanske du en dag känner att du faktiskt _vill_förstå_ hur man kan kämpa för pedofiler (och andra stigmatiserade grupper i vårt samhälle) samtidigt som man faktiskt bryr sig om barn. Eller, som i mitt fall, har barnens bästa som drivande kraft i denna kamp.
Kanske har jag helt enkelt misstolkat dig och du _vill_ förstå.

Den dagen(eller om jag missförstått) vet du var jag finns.
Ville bara meddela dig mitt beslut, så du inte funderar på vart människan tog vägen.

Med full respekt
Ninni

Maria sa...

Ja Ninni, jag tror vi båda har nått vägs ände i denna diskussion. Du är i din fulla rätt att sjunga pedofilernas lovsång och jag tänker inte försöka få dig att sluta med det.
Jag däremot kommer ALDRIG att tycka att det är rätt att pedofiler arbetar inom barnomsorgen, vare sig de är dömda eller inte.
Jag kommer ALDRIG att anse att vuxnas sexuella behov ska gå före barns säkerhet och trygghet.

Var och en har rätt till sin sexualitet - så länge det råder konsensus och en ömsesidig förmåga att förstå vad det är man gör. Barn och djur går därmed per automatik bort.

Eftersom jag anser att människor är mer än sin sexuella läggning skiter jag högaktningsfullt i vad folk har för preferenser på det området. Det är när individer som inte har med vuxnas sexualitet att göra dras in i detta som min vrede väcks.

Kalla mig moralist om du vill.

/Maria

Anonym sa...

För dessa åsikter kommer jag aldrig kalla dig moralist, då vi delar dessa.

Felet jag anser du gör är att du har en bild av att läggning innefattar handling.
Det må vara rätt definition av läggning för dig. Den bilden är din rättighet att ha.
Men att vara medveten om att det inte är så för många andra när man uttalar sig i frågan, är viktigt för barnens bästa.

När du(och andra) använder _din_ definition av tex. pedofil så slår det på samtliga som definierar sin sexuella identitet som pedofil oavsett om dom avstår handling (vilka dom flesta faktiskt gör) eller inte.

Risken att knäcka en människa med stigmat är stor. En psykiskt knäkt människa är farlig.
Därför är det säkrare för barnen att särskilja pedofili från sexuellt utnyttjande(handling) och pedofil kontra förövare.

Att man ska särskilja handling från sexuell identitet när man uttrycker sin åsikt är faktiskt det enda vi som sjunger "pedofilernas lovsång" vill.

Ingen av dom jag delar åsikt med predikar för sex med barn. För det är _aldrig_ okej.

Ha det underbart.
kram Ninni

Maria sa...

My cup runneth over...

Var gränsen mellan handling och ickehandling går är helt uppenbart en högst subjektiv bedömning, där pedofilen själv är den ende som riktigt vet.

För somliga är lite petting med barnen inte att betrakta som sexuell handling, och för andra går gränsen vid att känna lyckorus när man besvarar en puss från en 4-åring och väljer att plötsligt kalla det kyss, varpå man hävdar att relationen djupnat.
Det visar på en så gränslös oförmåga att sätta sig in i barnets perspektiv att man häpnar.

Du tycker dig gå barnens ärende, men dessvärre är det pedofilernas ärende du faktiskt går.

Om du bryr dig det minsta om dessa barn borde du i alla fall överväga frågan om det kanske kan utgöra en risk för barnen att omges av någon som tänder på dem sexuellt - hur mycket personen ifråga säger sig inte vilja barnen illa och hur mycket han/hon påstår sig aldrig gå över gränsen för vad som är ickehandling.

Vad som är handling och inte är både relativt och subjektivt - och den som är sämst lämpad att bedöma det torde vara pedofilen själv.

Du är helt klart frälst på din tro, och som sagt - jag tänker inte beröva dig din tro. Men låt oss ändå hoppas att din vän inte "bryts sönder" och blir en "fallen broder" där hans "ädla läggning" leder honom att skjuta fram gränsen för vad som är handling och inte.