Det är finanskris i världen, utifall det skulle ha undgått någon. Det är finanskris och det verkar förvåna både journalister och ekonomiska experter. Själv är jag mer förvånad över att de blir förvånade.
Bygger man världens ekonomi på fiktiva värden och spenderar för allt vad tygen håller i tron att det inte finns någon bortre gräns för hur många bilar människor har behov av, hur dyra hus de kan tänka sig att köpa, hur många mobiler de kan kassera på ett år eller hur många miljöförstörande resor runt jorden de kan ta under ett decennium, så kan rimligtvis den logiska följden inte bli annat än en kollaps. Förr eller senare.
Om ett företags värde ena dagen uppskattas till 500 miljoner kronor och följande dag till 5 miljoner säger det att den värderingen inte är annat än önsketänkande som helt saknar verklighetsförankring. Man skyller på marknaden när saker går snett, men marknaden består av människor och människor är som får som springer dit man säger åt dem att springa. Därför borde också ett större ansvar läggas på dem som säger åt dem vart de ska springa.
Kanske skulle de som håller i de ekonomiska tyglarna kunna dra lärdom av hur vi fattiga får hantera vår ekonomi - där är det nämligen bara reella värden som räknas. Glädjekalkyler, överkonsumtion och övertrasserande kan man möjligen ägna sig åt i drömmarna.
Finanskris
Fattigsvenskar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar