fredag 17 oktober 2008

Hängas ut eller inte

Ska medierna visa bild och namn på människor som dömts och återfallit i sexförbrytelser? Eller uppmanar det bara till pöbelns rättsskipande?

Helt säkert kommer det utföras brott mot de här människorna, som vedergällning för de brott de själva begått. Men å andra sidan är det många som av olika anledningar förföljs och utsätts för olika våldsbrott, utan att själva ha utfört några. Hatbrott mot homosexuella är bara ett exempel.

De blodtörstiga massornas vedergällning hör knappast hemma i ett demokratiskt och rättssäkert samhälle, men att Sverige skulle vara så värst rättssäkert kan jag inte längre skriva under på och om dessa människor återfaller i brott torde det vara ett tecken på att kriminalvården har misslyckats. Den som inte vill vårdas kan neka, och det säger sig självt att den som inte själv vill förändras inte kommer vara mottaglig för vård och förändring.

Genom att hänga ut dessa människor i medierna utsätter man dem för det de själva utsätter sina offer för - hot, förnedring och skam. Det blir nästan bibliskt, ett öga för ett öga osv.

Men som den primitiva varelse människan trots allt är så kanske gamla tiders offentliga avrättningar och skampålar skulle ha en mer avskräckande effekt än dagens förvaring av brottslingar där man låses in, får vara ifred och kanske till och med kan passa på att förkovra sig och utbilda sig.

I gårdagens "Debatt" hävdade en forskare att man inte sett några positiva effekter av att hänga ut sexbrottslingar i medierna i USA, och han drog genast slutsatsen att det inte kommer leda till något bra här heller. Men än så länge är USA och Sverige ganska olika, gudskelov. Vi är fortfarande en nation som styrs mer av förnuft och logik än av gudfruktighet och labil emotionalitet. Vi anser inte heller att var och en har rätt att inneha skjutvapen och skjuta den som tar sig in i vårt hem. De kulturella skillnaderna är många och rimligtvis kan effekterna därför bli helt annorlunda.

Hade det varit för 20 år sedan hade jag inte tyckt att den här metoden hörde hemma i ett land som Sverige. Men i ett land som sagt adjö till humanitet såväl som solidaritet känns det plötsligt relevant. För om man inte längre skyddar och värnar de mest utsatta i samhället, varför ska man skydda och värna de som genom brott har förverkat sina samhälleliga rättigheter? Och hur ska man kunna uppmana människor att visa hänsyn, förståelse och nåd mot dessa uthängda, när inte samhället längre förmår visa något av detta mot människor vars enda brott är att ha hamnat i det berömda Utanförskapet?





6 kommentarer:

Anonym sa...

"För om man inte längre skyddar och värnar de mest utsatta i samhället, varför ska man skydda och värna de som genom brott har förverkat sina samhälleliga rättigheter?"

Du anser att de borde ha förverkat sina rättigheter faktum är att de inte har det idag.

Din argumentation håller inte. Den dagen alla är solidariska med varandra ska vi vara solidariska men framtills dess är solidaritet bara ett ord. Hur hade du tänkt att det skulle gå till?

Maria sa...

Många anser att de som förgripit sig på barn har förverkat sina samhälleliga rättigheter, och somliga anser att detta gäller alla våldsbrott. Det var inte så mycket mina egna åsikter jag ville framföra i det jag skrev, mer en retorisk fråga.

Naturligtvis är det ingen i vårt samhälle som förverkat sina rättigheter i juridisk mening, vi har som bekant inte dödsstraff. Om man talar om moralisk mening blir som sagt meningarna delade.

Jag vet inte vad det är som inte håller i din mening? Solidariteten jag pratar om är den från regeringshåll, eller rättare sagt den som inte längre finns från regeringshåll. Ett inhumant samhälle skapar en inhuman syn på straff och rättsväsende och i tider av kris ökar också syndabockstänkandet.

Anonym sa...

Hej Maria.

Jag läser ofta din blogg och tycker du har ycket viktigt att säga. Jag är själv arbetslös och betalar tillbaka på mitt CSN-lån. Jag är visserligen ingen akademiker, men har en utbildning (undersköterska). Det är oerhört svårt att få jobb trots att jag söker allt jag kommer över och är 25 år, samt har arbetslivserfarenhet sen 16 års ålder. Vad gäller ekonomi så har jag en aktivitetsersättning på 5 lakan, dvs minsta beloppet men kämpar för att betala tillbaka csn eftersom jag är rädd för fogden, vill kunna göra vad jag vill i framtiden. Jag har blivit tvungen att flytta hem till mina föräldrar, vilket inte är så bra pga hemförhållanden. Jag försöker hela tiden komma på saker som kan bidra till cash så jag kan betala tillbaka till csn och förhoppningsvis flytta så fort det går. Men jag vet inte om jag letat rätt, men jag söker ofta inspiration på internet och tips, men hittills är det mest hållbara att plocka burkar, och det har jag gjort i ett år nu. Vad jag vill med min kommentar är att fråga dig om du har något bra tips? Alltid bra att få ta del av flera perspektiv. Däremot har jag sänkt mina utgifter så mycket att jag inte kan sänka mer där, så nu måste jag hitta nåt mer sätt. Tänker på detta dag och natt, och blir otroligt nervös när tanken slår mig att jag kan få anmärkningar framöver. Att hamna hos fogden är inget alternativ för mig (inget illa mot dig), men i min situation innebär det att alla mina broar är brända. Hoppas du har något tips, tack för att du tar dig tid att läsa min kommentar.

Anja
griskultingen83@hotmail.com

Maria sa...

Hej Anja!

Trist att höra att också du har en svår situation. Det verkar ju också som om du gjort allt du kunnat och dessutom har en "gångbar ålder". Det är för jävligt för att uttrycka det milt! Och du gör klokt i att akta dig för fogden så långt det bara går, för det är ju precis som du säger att många broar bränns, i varje fall för några år framöver. För mig var det mitt livs nederlag den dagen jag insåg att jag inte hade något val, och det kommer ta lång tid att hämta mig från det tyvärr. Men jag tror också att det kommer bli allt fler som finns i deras register och till slut tvingas kanske hyresvärdar och andra att lätta på reglerna kring detta för att alls få uthyrt.

Har du fått möjlighet att jobba som undersköterska alls, eller var har du din erfarenhet? Och har du varit arbetslös länge?
Själv har jag vikarierat i omsorgen under många år, utan utbildning. För mig har det alltid varit ganska lätt att få sådana jobb, men där har jag ju haft både kontakter och erfarenhet - det vill säga det som räknas när det kommer till kritan.

Har du funderat på att bli kontaktperson eller ledsagare? Man tjänar inga stora summor, men det kan vara riktigt givande och det är ett sätt att få kontakt med olika boenden och kanske komma in den vägen som vikarie. God man är en annan sak, det handlar ju om att förvalta ekonomi i första hand, och gillar man det kan det vara en bra erfarenhet och en extrainkomst. Lön får man dock en gång om året.
Själv har jag varit både kontaktperson och god man, och som sagt det är inget man blir rik på, men det är ett litet tillskott och det kan vara givande på andra plan.
Om man vill bli kontaktperson eller ledsagagare tar man kontakt med vård-omsorgsförvaltningen, och vill man bli god man kontaktar man överförmyndarnämnden.

Har du begärt sänkning av CSN? Jag vet ju att det förskjuts ett år, och själv skulle jag trots mina 7.800/mån betala 1.100/mån i lån. Vilket är långt utöver de 4% av inkomsten som gällde när jag började ta mina lån.

Jag önskar jag kunde ge dig fler råd, men jag står vllrådig i den frågan. It takes money to make money, det är det sorgliga faktum en fattig tvingas leva med. Under tiden får man gå ut med hundar, plocka flaskor, eller varför inte som Blondinbella skriva nonsens på en blogg och tjäna miljoner i annonsintäkter. Tiden är sannerligen ur led....

Har du förresten sökt jobb som personlig assistent? Där verkar det ju vara en mycket stor omsättning och i många fall vill man ha någon med sjukvårdsutbildning.

Berätta gärna mer! Jag håller tummarna för dig!

Maria

Anonym sa...

Det är ju bara att läsa detta så ser man vad som händer

http://hd.se/angelholm/2009/01/29/aengelholmare-oskyldigt-utpekad/

Anonym sa...

Att förutsätta att en uthängning av dömnda pedofiler automatiskt skulle innebära civil vedergällning är något naivt. Att det kan ske är en annan sak. Men det behöver inte automatiskt förutsättas.
Tycker du tar upp en mycket intressant fråga här, och det är just denna: i ett samhälle där vi inte lyckas ta hand om de svaga blir det endast cyniskt om man skyddar de som begått brott mot de som inte kan försvara sig. Det är ur detta perspektiv som man måste se det, och du ska ha eloge för att du försöker. Det finns individuella brottslingar som drar nytta av de rättsskydd de åtnjuter medan barn som lider personskada efter ett övergrepp inte får det minsta upprättelse, utan får leva med skadan i resten av sitt liv. Det är en slags inbyggd fascism i detta att ta förövaren i försvar till varje pris och åberopa hans/hennes rättigheter, då man samtidigt inte vill se vilka rättigheter som förövats brottsoffret/barnet. Jag vill inte ha ett samhälle där man startar medborgargarden, men vi måste samtidigt se att dessa garden i så fall startas av en orsak, i detta fall för att samhället inte förmår skydda sina små. Det är som jag ser det det största problemet, och att sexualbrottsdömda pedofiler ska ha rättigheter som inte ens snuddar vid offret, är absurt. Vissa vill helt enkelt inte se det ur det pesrpektivet, utan fortsätter att "ömma" för dömda pedofilers rättigheter. Det är sjukt, tycker jag. Inte "ömmandet" i sig kanske i bemärkelsen respekt, men parat med att samma ömhet inte når de som verkligen lidit skada av brottet.