Var blev ni av ljuva drömmar om en rimligare jord...
En gång i tiden hade vi ett sjukförsäkringssystem i det här landet. Det var inget som hade kommit som en skänk från ovan, det var något som människor hade kämpat och slagits för. Människor som hade visioner om att alla har rätt till en grundtrygghet.
Men det hindrade inte att systemet försvann, snabbare än vad de som en gång slagits för det kunnat drömma om. I deras värsta mardrömmar.
Även om man är arbetslös och diagnosticerad med permanent sjukdom kan man bli sjuk och tvingas sjukskrivas från sitt arbetssökande. Det är då man får svart på vitt att sjukskrivningsintyget, som en gång i tiden garanterade att man klarade sin försörjning också under sjuktiden, inte är värt bläcket på pappret numera. Detta för att svenska läkares omdömen i Försäkringskassans ögon inte är värda ett vitten.
Svenskarna är i grunden friska - det är bara läkarna som inte fattar det. Och kanske måste en borgerlig statsminister eller en av alliansens partiledare drabbas av parkinson, MS, epilepsi, hjärtinfarkt, cancer, depression, reumatism eller något annat för att de ska förstå hur det är att vara sjuk. Hur det är att vara sjuk och utan försörjning lär de emellertid inte behöva uppleva.
Huruvida vi ska få sjukpenning eller inte är idag ett lotteri där Försäkringskassans handläggare och läkare fördelar vinster enligt eget godtycke. Så varför i hela världen ska vi ha kvar ett system där läkare sjukskriver oss?
Idag ringde jag till Försäkringskassan för att tala med handläggaren till mitt ärende.
"Det går inte, för de som handlägger sånt här pratar inte direkt i telefon, och de sitter dessutom i en annan del av landet". Det var svaret jag fick.
Man kan inte annat än undra om dessa mystiska handläggare i själva verket är en datastyrd slumpgenerator...
Fler har reagerat på detta och det har föranlett en JO-anmälan av Försäkringskassan . Men hur tungt kommer dessa JO-anmälningar egentligen väga när de blivit vardagsmat för var och varannan?
Med folkhälsoministerns nollvision i fråga om självmord (idag 1500 per år)kan man inte annat än undra om Alliansens företrädare är oförmögna att göra kopplingen mellan hälsa-försörjning-självrespekt-uppgivenhet och hur detta står i relation till självmordet som enda synbara utväg. Men å andra sidan krävs det empati och kanske till och med ett humanistiskt grundperspektiv för att förstå den kopplingen.
Vilka sjukskrivningstider Socialstyrelsen rekommenderar kan man läsa här. Dock står det inget om sjukpenning ska utgå eller inte.
Sjukskrivningar
Försäkringskassan
Sjukpenning
Alliansen
fredag 31 oktober 2008
torsdag 30 oktober 2008
Valfrihet
Visst är det väl bra med valfrihet?!
Man får välja om man vill vara fattig eller rik.
Om man ska ha ett arbete eller inte.
Om man blir sjuk får man välja om man ska bli vårdad eller inte, bli frisk eller kanske dö.
Allt hänger på om man har betalat sin sjukförsäkring.
Somliga har råd att betala den, andra inte. Shit happens.
Det är den amerikanska sortens valfrihet som dagens nyliberaler vill att vi ska anamma. En valfrihet utan gråzoner, där man är antingen eller.
Den svenska sortens valfrihet, sanktionerad av både sossar och borgerliga är till exempel den att starta friskolor. Och genom den statliga skolpengen dra in miljoner till skolans aktieägare. Eller låta religiösa sekter starta skolor där barnen blir helt isolerade från den värld vi lever i och indoktrinerade av sektens världsbild och tro.
Det är också valfrihet. Svensk valfrihet.
Halleluhja för valfriheten.
Nyliberalism
Valfrihet
USA
Alliansen
Man får välja om man vill vara fattig eller rik.
Om man ska ha ett arbete eller inte.
Om man blir sjuk får man välja om man ska bli vårdad eller inte, bli frisk eller kanske dö.
Allt hänger på om man har betalat sin sjukförsäkring.
Somliga har råd att betala den, andra inte. Shit happens.
Det är den amerikanska sortens valfrihet som dagens nyliberaler vill att vi ska anamma. En valfrihet utan gråzoner, där man är antingen eller.
Den svenska sortens valfrihet, sanktionerad av både sossar och borgerliga är till exempel den att starta friskolor. Och genom den statliga skolpengen dra in miljoner till skolans aktieägare. Eller låta religiösa sekter starta skolor där barnen blir helt isolerade från den värld vi lever i och indoktrinerade av sektens världsbild och tro.
Det är också valfrihet. Svensk valfrihet.
Halleluhja för valfriheten.
Nyliberalism
Valfrihet
USA
Alliansen
fredag 17 oktober 2008
Hängas ut eller inte
Ska medierna visa bild och namn på människor som dömts och återfallit i sexförbrytelser? Eller uppmanar det bara till pöbelns rättsskipande?
Helt säkert kommer det utföras brott mot de här människorna, som vedergällning för de brott de själva begått. Men å andra sidan är det många som av olika anledningar förföljs och utsätts för olika våldsbrott, utan att själva ha utfört några. Hatbrott mot homosexuella är bara ett exempel.
De blodtörstiga massornas vedergällning hör knappast hemma i ett demokratiskt och rättssäkert samhälle, men att Sverige skulle vara så värst rättssäkert kan jag inte längre skriva under på och om dessa människor återfaller i brott torde det vara ett tecken på att kriminalvården har misslyckats. Den som inte vill vårdas kan neka, och det säger sig självt att den som inte själv vill förändras inte kommer vara mottaglig för vård och förändring.
Genom att hänga ut dessa människor i medierna utsätter man dem för det de själva utsätter sina offer för - hot, förnedring och skam. Det blir nästan bibliskt, ett öga för ett öga osv.
Men som den primitiva varelse människan trots allt är så kanske gamla tiders offentliga avrättningar och skampålar skulle ha en mer avskräckande effekt än dagens förvaring av brottslingar där man låses in, får vara ifred och kanske till och med kan passa på att förkovra sig och utbilda sig.
I gårdagens "Debatt" hävdade en forskare att man inte sett några positiva effekter av att hänga ut sexbrottslingar i medierna i USA, och han drog genast slutsatsen att det inte kommer leda till något bra här heller. Men än så länge är USA och Sverige ganska olika, gudskelov. Vi är fortfarande en nation som styrs mer av förnuft och logik än av gudfruktighet och labil emotionalitet. Vi anser inte heller att var och en har rätt att inneha skjutvapen och skjuta den som tar sig in i vårt hem. De kulturella skillnaderna är många och rimligtvis kan effekterna därför bli helt annorlunda.
Hade det varit för 20 år sedan hade jag inte tyckt att den här metoden hörde hemma i ett land som Sverige. Men i ett land som sagt adjö till humanitet såväl som solidaritet känns det plötsligt relevant. För om man inte längre skyddar och värnar de mest utsatta i samhället, varför ska man skydda och värna de som genom brott har förverkat sina samhälleliga rättigheter? Och hur ska man kunna uppmana människor att visa hänsyn, förståelse och nåd mot dessa uthängda, när inte samhället längre förmår visa något av detta mot människor vars enda brott är att ha hamnat i det berömda Utanförskapet?
Pedofiler
Sexualförbrytare
Rättsskipande medier
Sexualbrott
Helt säkert kommer det utföras brott mot de här människorna, som vedergällning för de brott de själva begått. Men å andra sidan är det många som av olika anledningar förföljs och utsätts för olika våldsbrott, utan att själva ha utfört några. Hatbrott mot homosexuella är bara ett exempel.
De blodtörstiga massornas vedergällning hör knappast hemma i ett demokratiskt och rättssäkert samhälle, men att Sverige skulle vara så värst rättssäkert kan jag inte längre skriva under på och om dessa människor återfaller i brott torde det vara ett tecken på att kriminalvården har misslyckats. Den som inte vill vårdas kan neka, och det säger sig självt att den som inte själv vill förändras inte kommer vara mottaglig för vård och förändring.
Genom att hänga ut dessa människor i medierna utsätter man dem för det de själva utsätter sina offer för - hot, förnedring och skam. Det blir nästan bibliskt, ett öga för ett öga osv.
Men som den primitiva varelse människan trots allt är så kanske gamla tiders offentliga avrättningar och skampålar skulle ha en mer avskräckande effekt än dagens förvaring av brottslingar där man låses in, får vara ifred och kanske till och med kan passa på att förkovra sig och utbilda sig.
I gårdagens "Debatt" hävdade en forskare att man inte sett några positiva effekter av att hänga ut sexbrottslingar i medierna i USA, och han drog genast slutsatsen att det inte kommer leda till något bra här heller. Men än så länge är USA och Sverige ganska olika, gudskelov. Vi är fortfarande en nation som styrs mer av förnuft och logik än av gudfruktighet och labil emotionalitet. Vi anser inte heller att var och en har rätt att inneha skjutvapen och skjuta den som tar sig in i vårt hem. De kulturella skillnaderna är många och rimligtvis kan effekterna därför bli helt annorlunda.
Hade det varit för 20 år sedan hade jag inte tyckt att den här metoden hörde hemma i ett land som Sverige. Men i ett land som sagt adjö till humanitet såväl som solidaritet känns det plötsligt relevant. För om man inte längre skyddar och värnar de mest utsatta i samhället, varför ska man skydda och värna de som genom brott har förverkat sina samhälleliga rättigheter? Och hur ska man kunna uppmana människor att visa hänsyn, förståelse och nåd mot dessa uthängda, när inte samhället längre förmår visa något av detta mot människor vars enda brott är att ha hamnat i det berömda Utanförskapet?
Pedofiler
Sexualförbrytare
Rättsskipande medier
Sexualbrott
onsdag 15 oktober 2008
Jag längtar tillbaka...
...till den tid då medier som TV och radio var förbehållet dem som
1) Hade något att framföra
2) Hade kunskap om hur det skulle framföras
3) Hade respekt för åhörares och tittares tid såväl som behov av intellektuell stimulans
Det kan låta mediefascistiskt, men så är det i alla fall.
Jag är möjligen en mediefascist.
Men i så fall är det min läggning, och en läggning är man född med och den kan man inte straffas för. Ju.
1) Hade något att framföra
2) Hade kunskap om hur det skulle framföras
3) Hade respekt för åhörares och tittares tid såväl som behov av intellektuell stimulans
Det kan låta mediefascistiskt, men så är det i alla fall.
Jag är möjligen en mediefascist.
Men i så fall är det min läggning, och en läggning är man född med och den kan man inte straffas för. Ju.
tisdag 14 oktober 2008
Bonde söker fru
Hon som söker bonde: "Jag tycker väldigt mycket om utländsk film, japansk och så..."
Bonden: "Jag tycker om Stefan och Christer i Falkenberg"
Man behöver inte vara ett orakel för att förstå att det är kört där.
Bonden: "Jag tycker om Stefan och Christer i Falkenberg"
Man behöver inte vara ett orakel för att förstå att det är kört där.
Ansvarsfrågan
Klok kvinna som också anser att de som bär ansvaret för finanskrisen ska ställas till svars, i en tribunal lik den för krigsförbrytare i Haag. Läs Maria-Pia Boëthius krönika i ETC. Maria-Pia kan leverera mediekritik som ingen annan och även nu pekar hon på det vi sällan får ta del av i medierna - mediernas roll i krisen.
Mediekritik
Finanskris
Mediekritik
Finanskris
söndag 12 oktober 2008
Den bortre gränsen
Det är finanskris i världen, utifall det skulle ha undgått någon. Det är finanskris och det verkar förvåna både journalister och ekonomiska experter. Själv är jag mer förvånad över att de blir förvånade.
Bygger man världens ekonomi på fiktiva värden och spenderar för allt vad tygen håller i tron att det inte finns någon bortre gräns för hur många bilar människor har behov av, hur dyra hus de kan tänka sig att köpa, hur många mobiler de kan kassera på ett år eller hur många miljöförstörande resor runt jorden de kan ta under ett decennium, så kan rimligtvis den logiska följden inte bli annat än en kollaps. Förr eller senare.
Om ett företags värde ena dagen uppskattas till 500 miljoner kronor och följande dag till 5 miljoner säger det att den värderingen inte är annat än önsketänkande som helt saknar verklighetsförankring. Man skyller på marknaden när saker går snett, men marknaden består av människor och människor är som får som springer dit man säger åt dem att springa. Därför borde också ett större ansvar läggas på dem som säger åt dem vart de ska springa.
Kanske skulle de som håller i de ekonomiska tyglarna kunna dra lärdom av hur vi fattiga får hantera vår ekonomi - där är det nämligen bara reella värden som räknas. Glädjekalkyler, överkonsumtion och övertrasserande kan man möjligen ägna sig åt i drömmarna.
Finanskris
Fattigsvenskar
Bygger man världens ekonomi på fiktiva värden och spenderar för allt vad tygen håller i tron att det inte finns någon bortre gräns för hur många bilar människor har behov av, hur dyra hus de kan tänka sig att köpa, hur många mobiler de kan kassera på ett år eller hur många miljöförstörande resor runt jorden de kan ta under ett decennium, så kan rimligtvis den logiska följden inte bli annat än en kollaps. Förr eller senare.
Om ett företags värde ena dagen uppskattas till 500 miljoner kronor och följande dag till 5 miljoner säger det att den värderingen inte är annat än önsketänkande som helt saknar verklighetsförankring. Man skyller på marknaden när saker går snett, men marknaden består av människor och människor är som får som springer dit man säger åt dem att springa. Därför borde också ett större ansvar läggas på dem som säger åt dem vart de ska springa.
Kanske skulle de som håller i de ekonomiska tyglarna kunna dra lärdom av hur vi fattiga får hantera vår ekonomi - där är det nämligen bara reella värden som räknas. Glädjekalkyler, överkonsumtion och övertrasserande kan man möjligen ägna sig åt i drömmarna.
Finanskris
Fattigsvenskar
lördag 11 oktober 2008
Utanförskapet, det fanskapet
Det fortsätter att regna exempel på hur illa tilltygade somliga av oss blir av Alliansens välfärdssamhälle - dvs välfärd för de välbeställda och undergång för de sjuka och arbetslösa. Under min 40-åriga livstid har jag aldrig erfarit ett inhumanare Sverige.
Läs om Anita Fredsdotters historia, den är skrämmande lik min egen. Och tyvärr är det inte någon som helst tröst att andra har det lika jävligt, det är en skam och inget annat.
Hur kommer självmordsstatistikens kurva att se ut om ett par år? Min gissning är en brant lutning uppåt. Och de kommer inte att utgöras av psykiskt sjuka i första hand, utan av människor som fråntagits sitt egenvärde och hamnat i en omöjlig livssituation.
Klassamhället i dess vidrigaste form är på återtåg. Men enligt alliansen går det bra för Sverige... Och visst, snart har de lyckats bli av med "utanförskapet", det fanskapet, genom svält och självmord - så med deras ögon går det väl förbannat bra just nu.
Arbetslöshet
Alliansen
Psykosocial hälsa
Humanism
Självmord
Läs om Anita Fredsdotters historia, den är skrämmande lik min egen. Och tyvärr är det inte någon som helst tröst att andra har det lika jävligt, det är en skam och inget annat.
Hur kommer självmordsstatistikens kurva att se ut om ett par år? Min gissning är en brant lutning uppåt. Och de kommer inte att utgöras av psykiskt sjuka i första hand, utan av människor som fråntagits sitt egenvärde och hamnat i en omöjlig livssituation.
Klassamhället i dess vidrigaste form är på återtåg. Men enligt alliansen går det bra för Sverige... Och visst, snart har de lyckats bli av med "utanförskapet", det fanskapet, genom svält och självmord - så med deras ögon går det väl förbannat bra just nu.
Arbetslöshet
Alliansen
Psykosocial hälsa
Humanism
Självmord
fredag 10 oktober 2008
Rent hus med rent samvete - kapitel 6
Vill du läsa från början? Scrolla neråt!
*
Hermann von Stedhink hade just satt sig i stolen framför Otto Bergenstråles skrivbord och hade i handen tio presentationer av tänkbara pig-kandidater. Han började bläddra igenom bunten och tittade först och främst på fotografierna uppe i högra hörnet och stannade efter en liten stund till inför ett par mörkbruna rådjursögon inramade av ett mörkt, långt och lockigt hårsvall.
Hermann von Stedhink slogs för ett kort ögonblick av minnet av den mörka zigenerska som han förälskat sig i som 18-åring. Hon som på en kreatursauktion på skånska landsbygden hade sett honom rakt i ögonen med en blick het nog att smälta glaciärer, varefter hon hade lett mot honom och spunnit runt med ett skratt och en hastig blick över axeln, innan hon försvunnit bland kreaturskärror och kepsklädda män.
Han hade känt det som om han blivit träffad av blixten, naglad fast vid marken där han stod, ända tills deras stallförman hade kommit och lagt sin hand på hans axel och sagt att hans far letade efter honom.
Ett ögonkast in i den omöjliga kärleken hade förföljt honom i flera år efteråt. Vilka äventyr hade inte dolt sig i hennes mörka brunnar till ögon, tänkte Hermann von Stedhink och fick något fuktigt i blicken. Men istället för friheten och äventyren hade han fått ansvar och plikter, och sedermera också ett äktenskap med en kvinna som aldrig förmådde visa honom varken kärlek eller respekt, och som aldrig blev nöjd, vad han än gjorde eller sa.
Riktigt hur missnöjd hon varit gick det upp för honom först när hon fanns drunknad i en dykolycka på Seychellerna, tillsammans med vad som visade sig vara hennes älskare. Det var sjutton år sedan nu, men den bittra smaken av hennes minne kände han fortfarande och de bortkastade åren tyngde ofta hans sinne.
Otto Bergenstråle kände sig lite mer bekväm i Hermann von Stedhinks sällskap efter att ha förvissat sig om att han inte var någon greve. En upplysning som han hade rekvirerat ur adelskalendern. Nu betraktade Otto Bergenstråle noga mannen som inte var någon greve utan blott en godsägare, och väntade på att han skulle bläddra vidare för att helt och fullt uppmärksamma arbetet han lagt ner på att hitta lämpliga kandidater.
”Jag tror jag vill ha den här”, sa Hermann von Stedhink och tittade upp med blicken som fortfarande glänste lite mer än brukligt.
”Jaha...”, sa Otto Bergenstråle som med tanke på mannens tidigare krav var inställd på en lång urvalsprocess och nu fann sig smått överrumplad av detta hastiga beslut.
”Men så bra då, och du är nöjd med hennes meriter?”
”Öh, ja… jodå, det ser bra ut”, svarade Hermann von Stedhink som insåg att han glömt att läsa vad som stod i hennes presentation.
”Då ska jag bara be att få pappret där av dig, så ska vi göra upp det formella. Det är brukligt att vi ordnar ett intervjutillfälle där tjänstegivare och tjänstetagare får träffas, så vi kanske ska boka en tid för detta?”
”Det behövs inte”, svarade Hermann von Stedhink. ”Jag litar på att ni har valt kandidater utifrån mina önskemål. Och det där jag sa om halvtid tror jag att jag ändrar till heltid. Jag har gjort en grundligare inventering av arbetsuppgifter och inser att det kommer att krävas en heltidstjänst. Vilket inte stöter på patrull hoppas jag ? Ni har ju mina uppgifter och jag ser gärna att hon börjar på måndag nästa vecka, klockan åtta. Då ska ni ha tack!”
Hermann von Stedhink reste sig snabbt och sträckte handen mot Otto Bergenstråle, vars farhågor sprängde fram som ett koppel lössläppta jakthundar inombords och vars oro speglades i hans anspänt grimaserande ansikte, vilket dock helt och hållet undgick Hermann von Stedhink.
Nöjda kunder var den bästa reklamen och Otto Bergenstråle visste att det räckte med några missnöjda röster för att sänka också det skepp som hade vind i seglen.
Han satte sig ner och tittade på presentationen som Hermann von Stedhink hade valt ut. ”Carmen Lövgren, 28 år, sydamerikansk mor och svensk far, spanska och svenska som modersmål, studerat ryska i två år, litteraturvetenskap 40 poäng, genusvetenskap 20 poäng, arbetat extra på föräldrarnas restaurang, arbetat ett år på hotell i London, dans som fritidsintresse, ej rökare, glad och positiv, prestigelös och ansvarstagande, självständig och lätt för att samarbeta. Betyg från Rent hus med rent samvete: Med beröm godkänd.”
Otto Bergenstråle svalde så hårt att han hörde det själv. Där stod inget om företagsekonomi, inget om juridik, inget om händighet eller ens om husdjurskunnande. Inte ett ord.
Hur kunde han ha missat det? Det här kunde sluta precis hur som helst när Hermann von Stedhink väl insåg att han inte fått vad han efterfrågat. Kanske var det bäst att kontakta Carmen Lövgren och förvarna henne, höra om hon kunde få det att låta som om hon faktiskt hade lite juridik, företagsekonomi eller händighet i botten. Den gamla stuten skulle kanske inte märka något trots allt, och mat borde hon ju kunna laga om hon hade växt upp på en restaurang. Och hur svårt kunde det vara att gå ut med några hundar egentligen?
Otto Bergenstråle hade verkligen ingen aning om hur svårt eller lätt det kunde vara eftersom hans bror var pälsdjursallergiker och han själv aldrig hade fått komma i närheten av vare sig hundar, katter eller marsvin. Plötsligt slogs han av tanken att kanske också Carmen Lövgren var pälsdjursallergiker. De hade inte haft detta som ett alternativ på den förtryckta presentationsblanketten, men nu insåg han att de kanske borde ha haft det.
Det här var en miss av honom och fick Richard och Karl-Henrik reda på det här skulle han ligga risigt till. De litade på att han skötte finesserna och eftersom han var den med PR-kunskaperna var detta hans ansvar. Att PR-kunskaperna kom från en åtta veckor lång kurs han tagit över Internet hade han aldrig nämnt för de andra. Det första han hade lärt sig på den var dessutom att man med enkla medel kan få saker att framstå som annat än de är, det handlade bara om tajming och fantasi. Därför var det viktigt att han nu låg steget före så att han skulle kunna kväva eventuella kriser i sin linda.
Carmen Lövgren, vilket jävla namn, tänkte Otto Bergenstråle när han slog hennes telefonnummer. Men förbaskat snygg var hon ju.
*
Hermann von Stedhink hade just satt sig i stolen framför Otto Bergenstråles skrivbord och hade i handen tio presentationer av tänkbara pig-kandidater. Han började bläddra igenom bunten och tittade först och främst på fotografierna uppe i högra hörnet och stannade efter en liten stund till inför ett par mörkbruna rådjursögon inramade av ett mörkt, långt och lockigt hårsvall.
Hermann von Stedhink slogs för ett kort ögonblick av minnet av den mörka zigenerska som han förälskat sig i som 18-åring. Hon som på en kreatursauktion på skånska landsbygden hade sett honom rakt i ögonen med en blick het nog att smälta glaciärer, varefter hon hade lett mot honom och spunnit runt med ett skratt och en hastig blick över axeln, innan hon försvunnit bland kreaturskärror och kepsklädda män.
Han hade känt det som om han blivit träffad av blixten, naglad fast vid marken där han stod, ända tills deras stallförman hade kommit och lagt sin hand på hans axel och sagt att hans far letade efter honom.
Ett ögonkast in i den omöjliga kärleken hade förföljt honom i flera år efteråt. Vilka äventyr hade inte dolt sig i hennes mörka brunnar till ögon, tänkte Hermann von Stedhink och fick något fuktigt i blicken. Men istället för friheten och äventyren hade han fått ansvar och plikter, och sedermera också ett äktenskap med en kvinna som aldrig förmådde visa honom varken kärlek eller respekt, och som aldrig blev nöjd, vad han än gjorde eller sa.
Riktigt hur missnöjd hon varit gick det upp för honom först när hon fanns drunknad i en dykolycka på Seychellerna, tillsammans med vad som visade sig vara hennes älskare. Det var sjutton år sedan nu, men den bittra smaken av hennes minne kände han fortfarande och de bortkastade åren tyngde ofta hans sinne.
Otto Bergenstråle kände sig lite mer bekväm i Hermann von Stedhinks sällskap efter att ha förvissat sig om att han inte var någon greve. En upplysning som han hade rekvirerat ur adelskalendern. Nu betraktade Otto Bergenstråle noga mannen som inte var någon greve utan blott en godsägare, och väntade på att han skulle bläddra vidare för att helt och fullt uppmärksamma arbetet han lagt ner på att hitta lämpliga kandidater.
”Jag tror jag vill ha den här”, sa Hermann von Stedhink och tittade upp med blicken som fortfarande glänste lite mer än brukligt.
”Jaha...”, sa Otto Bergenstråle som med tanke på mannens tidigare krav var inställd på en lång urvalsprocess och nu fann sig smått överrumplad av detta hastiga beslut.
”Men så bra då, och du är nöjd med hennes meriter?”
”Öh, ja… jodå, det ser bra ut”, svarade Hermann von Stedhink som insåg att han glömt att läsa vad som stod i hennes presentation.
”Då ska jag bara be att få pappret där av dig, så ska vi göra upp det formella. Det är brukligt att vi ordnar ett intervjutillfälle där tjänstegivare och tjänstetagare får träffas, så vi kanske ska boka en tid för detta?”
”Det behövs inte”, svarade Hermann von Stedhink. ”Jag litar på att ni har valt kandidater utifrån mina önskemål. Och det där jag sa om halvtid tror jag att jag ändrar till heltid. Jag har gjort en grundligare inventering av arbetsuppgifter och inser att det kommer att krävas en heltidstjänst. Vilket inte stöter på patrull hoppas jag ? Ni har ju mina uppgifter och jag ser gärna att hon börjar på måndag nästa vecka, klockan åtta. Då ska ni ha tack!”
Hermann von Stedhink reste sig snabbt och sträckte handen mot Otto Bergenstråle, vars farhågor sprängde fram som ett koppel lössläppta jakthundar inombords och vars oro speglades i hans anspänt grimaserande ansikte, vilket dock helt och hållet undgick Hermann von Stedhink.
Nöjda kunder var den bästa reklamen och Otto Bergenstråle visste att det räckte med några missnöjda röster för att sänka också det skepp som hade vind i seglen.
Han satte sig ner och tittade på presentationen som Hermann von Stedhink hade valt ut. ”Carmen Lövgren, 28 år, sydamerikansk mor och svensk far, spanska och svenska som modersmål, studerat ryska i två år, litteraturvetenskap 40 poäng, genusvetenskap 20 poäng, arbetat extra på föräldrarnas restaurang, arbetat ett år på hotell i London, dans som fritidsintresse, ej rökare, glad och positiv, prestigelös och ansvarstagande, självständig och lätt för att samarbeta. Betyg från Rent hus med rent samvete: Med beröm godkänd.”
Otto Bergenstråle svalde så hårt att han hörde det själv. Där stod inget om företagsekonomi, inget om juridik, inget om händighet eller ens om husdjurskunnande. Inte ett ord.
Hur kunde han ha missat det? Det här kunde sluta precis hur som helst när Hermann von Stedhink väl insåg att han inte fått vad han efterfrågat. Kanske var det bäst att kontakta Carmen Lövgren och förvarna henne, höra om hon kunde få det att låta som om hon faktiskt hade lite juridik, företagsekonomi eller händighet i botten. Den gamla stuten skulle kanske inte märka något trots allt, och mat borde hon ju kunna laga om hon hade växt upp på en restaurang. Och hur svårt kunde det vara att gå ut med några hundar egentligen?
Otto Bergenstråle hade verkligen ingen aning om hur svårt eller lätt det kunde vara eftersom hans bror var pälsdjursallergiker och han själv aldrig hade fått komma i närheten av vare sig hundar, katter eller marsvin. Plötsligt slogs han av tanken att kanske också Carmen Lövgren var pälsdjursallergiker. De hade inte haft detta som ett alternativ på den förtryckta presentationsblanketten, men nu insåg han att de kanske borde ha haft det.
Det här var en miss av honom och fick Richard och Karl-Henrik reda på det här skulle han ligga risigt till. De litade på att han skötte finesserna och eftersom han var den med PR-kunskaperna var detta hans ansvar. Att PR-kunskaperna kom från en åtta veckor lång kurs han tagit över Internet hade han aldrig nämnt för de andra. Det första han hade lärt sig på den var dessutom att man med enkla medel kan få saker att framstå som annat än de är, det handlade bara om tajming och fantasi. Därför var det viktigt att han nu låg steget före så att han skulle kunna kväva eventuella kriser i sin linda.
Carmen Lövgren, vilket jävla namn, tänkte Otto Bergenstråle när han slog hennes telefonnummer. Men förbaskat snygg var hon ju.
torsdag 9 oktober 2008
måndag 6 oktober 2008
De som gör något
Det finns de som istället för att sitta och gnälla faktiskt gör något. Och det är tack vare dessa som förändringar kommer till stånd. Här är ett exempel:
Sveriges Anställningslösas Landsorganisation är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation. Dess vision är att arbeta för en balanserad och rättfärdig arbetsmarknad i Sverige.
Gå in och läs!
Sveriges Anställningslösas Landsorganisation är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation. Dess vision är att arbeta för en balanserad och rättfärdig arbetsmarknad i Sverige.
Gå in och läs!
söndag 5 oktober 2008
Vet idiotin inga gränser längre?
Det finns saker som man faktiskt inte behöver göra reklam för. Man behöver inte göra reklam för att folk ska äta, sova eller gå på toa, det ingår liksom i det människor gör vare sig de vill eller inte.
Och man kan verkligen fråga sig varför en myndighet som Försäkringskassan ser sig ha anledning att dra igång en reklamkampanj för 15 miljoner när hela landets sjukskrivna är i uppror för att de långa handläggningstiderna gör att de inte får några pengar. Läs om det i Aftonbladet.
I den bästa av nyliberala världar måste naturligtvis människor ha valfrihet, och med valfrihet kommer konkurrens och med konkurrens kommer marknadsföring och reklam.
Men än så länge har vi bara Försäkringskassan att vända oss till när vi är sjuka.
Kanske är det någon PR-nisse som har inbillat någon generaldirektör på F-kassan att det måste till en saftig reklamkampanj för att tvätta bort stämpeln som de sjukas exekutionspatrull. Men i så fall borde sannerligen den generaldirektören granskas närmare.
Och man kan verkligen fråga sig varför en myndighet som Försäkringskassan ser sig ha anledning att dra igång en reklamkampanj för 15 miljoner när hela landets sjukskrivna är i uppror för att de långa handläggningstiderna gör att de inte får några pengar. Läs om det i Aftonbladet.
I den bästa av nyliberala världar måste naturligtvis människor ha valfrihet, och med valfrihet kommer konkurrens och med konkurrens kommer marknadsföring och reklam.
Men än så länge har vi bara Försäkringskassan att vända oss till när vi är sjuka.
Kanske är det någon PR-nisse som har inbillat någon generaldirektör på F-kassan att det måste till en saftig reklamkampanj för att tvätta bort stämpeln som de sjukas exekutionspatrull. Men i så fall borde sannerligen den generaldirektören granskas närmare.
Den inbillade rättssäkerheten
Som född svensk, i varje fall om man är född under 60-talet och tidigare, är man impregnerad av en tro på Sverige som skolexempel på ett rättvist land, kanske till och med det rättvisaste landet i världen. I lilleputtlandet nästan vid Nordpolen har vi kunnat leva som i en skyddad verkstad där vi i lugn och ro fått polera våra villfarelser att vi skulle vara bättre än andra länder på det mesta, för att inte säga allt.
Vi har trott på rättssäkerheten och på att staten arbetar för medborgarna, inte att den som vi bevittnat i många andra stater används för att förtrycka eller styra medborgarna. Vi har trott att man som svensk i Sverige av någon anledning skulle vara skyddad mot orättvisor, maktmissbruk och korruption.
Vi har gått på en riktig blåsning. Eller är det bara jag?
I min strid med CSN, som grundar sig i att jag till följd av felaktig information blivit återbetalningsskyldig, har ärendet gått till domstol och det senaste yttrandet från CSN talar sitt eget tydliga språk. Det lyder som följer:
"Enligt CSN:s bedömning är det inte sannolikt att M.S. har fått felaktig information. CSN utgår från att myndigheten lämnar rätt information. Oavsett om felaktig information har lämnats så är CSN dock skyldig att följa lag och förordning. CSN vill därför ånyo påpeka att bestämmelserna i studiestödsförfattningarna saknar föreskrift om möjligheten att på grund av felinformation frångå gällande bestämmelser. Det förhållandet att M.S. anser sig fått fel information utgör enligt CSN:s uppfattning därför inget hinder mot att fastställa betalningsskyldigheten."
För det första så kan alltså inte en anställd på myndigheten CSN göra fel. Och skulle de trots allt göra det så är det skit samma för det går inte att göra några rättelser tack vare regelverket.
Halleluhja för den svenska rättssäkerheten...
CSN
Myndighetsmissbruk
Rättssäkerhet
Vi har trott på rättssäkerheten och på att staten arbetar för medborgarna, inte att den som vi bevittnat i många andra stater används för att förtrycka eller styra medborgarna. Vi har trott att man som svensk i Sverige av någon anledning skulle vara skyddad mot orättvisor, maktmissbruk och korruption.
Vi har gått på en riktig blåsning. Eller är det bara jag?
I min strid med CSN, som grundar sig i att jag till följd av felaktig information blivit återbetalningsskyldig, har ärendet gått till domstol och det senaste yttrandet från CSN talar sitt eget tydliga språk. Det lyder som följer:
"Enligt CSN:s bedömning är det inte sannolikt att M.S. har fått felaktig information. CSN utgår från att myndigheten lämnar rätt information. Oavsett om felaktig information har lämnats så är CSN dock skyldig att följa lag och förordning. CSN vill därför ånyo påpeka att bestämmelserna i studiestödsförfattningarna saknar föreskrift om möjligheten att på grund av felinformation frångå gällande bestämmelser. Det förhållandet att M.S. anser sig fått fel information utgör enligt CSN:s uppfattning därför inget hinder mot att fastställa betalningsskyldigheten."
För det första så kan alltså inte en anställd på myndigheten CSN göra fel. Och skulle de trots allt göra det så är det skit samma för det går inte att göra några rättelser tack vare regelverket.
Halleluhja för den svenska rättssäkerheten...
CSN
Myndighetsmissbruk
Rättssäkerhet
lördag 4 oktober 2008
Sjuka människor och en ännu sjukare regering
Det är inte så fruktansvärt länge sedan som en sjukskrivning faktiskt innebar att man kunde ägna hela sin kraft och tid åt att bli frisk. Men det känns onekligen mycket länge sedan, för det trygghetssystem vi har idag känns inte ens avlägset besläktat med det vi en gång hade.
För även om man idag blir sjukskriven av en läkare så är det inget som säger att den sjukskrivningen godkänns av Försäkringskassan. Detta innebär i många fall att man först efter sin sjukskrivningsperiod får reda på om man får någon som helst inkomst för sin sjukperiod.
Detta må vara en baggis för somliga, men det är helt förödande för oss som inte har någon förmögenhet, rik släkt eller ens den minimalaste ekonomiska buffert. Det krävs inte mycket inlevelse för att förstå att den sjukperiod som först och främst uppfylls av ekonomisk oro knappast är läkande. Och det krävs en riktigt, riktigt sjuk regering att kalla detta välfärd.
Sjukskrivning
Politik
Alliansen
Välfärd
För även om man idag blir sjukskriven av en läkare så är det inget som säger att den sjukskrivningen godkänns av Försäkringskassan. Detta innebär i många fall att man först efter sin sjukskrivningsperiod får reda på om man får någon som helst inkomst för sin sjukperiod.
Detta må vara en baggis för somliga, men det är helt förödande för oss som inte har någon förmögenhet, rik släkt eller ens den minimalaste ekonomiska buffert. Det krävs inte mycket inlevelse för att förstå att den sjukperiod som först och främst uppfylls av ekonomisk oro knappast är läkande. Och det krävs en riktigt, riktigt sjuk regering att kalla detta välfärd.
Sjukskrivning
Politik
Alliansen
Välfärd
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
