När man gått med näsan som en plog nere i eländet för länge förlorar man förmågan att se det goda, vackra och fantastiska. Maslows behovstrappa är ingen lögn, för om de mest primära behoven inte är tillgodosedda är det en omöjlighet att försöka nå någon av de andra nivåerna, där självförverkligande är den högsta. I alla fall är det en omöjlighet om man lider brist på serotonin eller andra livsviktiga ämnen. Men med lite påfyllning av uttömda depåer rinner livet sakta till, och blicken orkar lyfta.
Här kommer en av alla de saker jag finner fantastiska - den förunderligt vackra rösten hos australiensiska Sia.
Enjoy.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej !
var med och tävla om ett litet hälso/tränings kit i min blogg !
trevlig helg
Tack för tipset! Har inte hört Sia förut, men hon "smakar" bättre än glassen. Själv har jag svårt att lämna första trappsteget på Maslows behovstrappa. Fuskar lite med melatonintabletter som en kompis köpte på en USA-resa, men de är snart slut :(
Även om det skulle ordna sig med sömnen, så är det svårt att känna trygghet innan man har lyckats fixa ett jobb = ekonomisk trygghet.
Håller tummarna för att det ordnar sig för dig!
Kul att du gillade Sia! Jag är helt såld på henne och kan tacka Lindex-reklamen för det. :-)
Jag tror att det svåraste steget att lämna faktiskt är det första. Kanske borde Maslow ha utformat en modifierad variant av trappa...
Det gäller ju också att få rätt preparat om man nu ska ta den vägen. Jag provade citalopram för några år sedan och tyckte inte att de funkade för mig, men nu känns det som om jag fått livet tillbaka tack vare ett annat ssri-preparat -fluoxetin.
Vad ekonomisk otrygghet kan ställa till med kan nog bara de som själva erfarit den greppa, och möjligen de som har som yrke att fånga alla som faller ner i den avgrunden.
Önskar dig lycka till också och hoppas att det ordnar sig även för dig! Under tiden får vi lyssna på gratis musik... ;-)
Skicka en kommentar