En hårresande teori

Här presenterar jag nu en helt omvälvande teori om vilka faktorer som styr maktordningen i världen. Nobelpriset lär inte låta vänta på sig.
Om det finns någon rättvisa i världen vill säga.
Men det vet ju vi som befinner oss i utanförskapets rutschkana att det inte gör. Till de få nöjen som fattiga stackare kan ägna sig åt hör emellertid det eskapistiska fantiserandet om rättvisor, sjukpeng åt sjuka och en och annan teori kring tingens ordning och oordning.

Nåväl, åter till den hårresande teorin.

Hade det inte varit för all den tid som just kvinnor är sysselsatta med att endera avlägsna icke önskvärt hår från delar av sin kropp eller vårda och nästan tillbedja det som växer på mer socialt accepterade ställen, så hade kvinnor haft både tid och kraft att ägna sig åt viktigare saker. Som att styra världen till exempel.

Vare sig det var kvinnligheten som i ren fåfänglighet i tidernas begynnelse valde den komplexa rollen som hårdyrkare/hårryckare eller om den valdes åt oss så var det ett förbaskat dåligt val. Och skulle man lägga ihop all den tid som en modern kvinna lägger på att avlägsna hår från sin kropp och samtidigt vårda och förbättra det som inte ska avlägsnas skulle det förmodligen handla om år av människoliv.

För att inte tala om den psykiska påfrestningen som alla de lever under som inte vågar visa sig för en människa utan att först ha rakat och polerat varenda liten del av de kvadratcentimetrar hud som är täckta av den förhatliga generande hårväxten.

Att generande dumhet däremot är socialt accepterat kan ju ses som ett generande bevis på vår generande tid.

Om de som verkligen styr världen, dvs gubbar i kostym, levde under det ständiga tvånget att på huvudet ha en så lång och svallande man som möjligt samtidigt som de varje dag skulle raka sina ben, armhålor och gudvetvad, skulle förmodligen deras energi att styra världen hastigt sina.

Kanske finns det en anledning till att de som verkligen styr världen ofta har både kort snabbtvättat och snabbkammat huvudhår, oplockade ögonbryn, orakade ben och bringor och förmodligen inga brasilianska vaxningar heller, även om näshåren och kvastarna som gärna växer ur öronen säkerligen har trimmats av barberare.

Ska vi uppnå en mer balanserad världsordning kan vi således prova att börja med håret.
Låt kostymgubbarna tampas en timme varje morgon med att reda ut tovorna på deras egna huvuden innan de går ut och skapar nya tovor i världspolitiken.
Låt kvinnor över hela världen odla såväl generande hårväxt som kulmage utan att bekymras. Låt dem för alltid slippa den olidliga smärtan som det innebär att få sin kroppsbehåring avlägsnad med vax eller apparater som rycker ut stråna med rötterna och som man helst bör vara bedövad med en flaska sprit för att genomleva.

Lösgör kvinnorna från deras hår-bojor och välkomna en ny världsordning.

Jesus lär ha varit långhårig.
Och se bara hur det gick för honom.