Man sitter på sitt kontor som inte är något kontor men som likväl känns som ett. Man sitter där och väntar på att världen ska knacka på. Knacka på och säga - god dag, här kommer jag med det riktiga livet, det utan bismak av jämmer och elände. Jag svarar förmodligen - det tog allt en jäkla tid det du, är det dags att komma nu?!
Sedan - Hurra! Hopptjolahej!
Sedan lever jag lycklig i alla mina dar. Minst 30 år till. Blir nyfrälst och skriver självhjälpsböcker och blir värvad till new age-rörelsen och förlåten all min tidigare skepsis, ironi och kritik, blir till slut en ny Deepak Chopra och får komma till Oprah och Doktor Pihl och bevisa att mirakler är möjliga och vakna i ett hav av nya pengar varje morgon och aldrig mer ha varken lust eller incitament att skriva en enda samhällskritisk roman igen.
Man sitter där man sitter. Och inte knackar det på nån värld här inte.
Tur är kanske det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar