torsdag 21 augusti 2008

Länge leve Apoteket!

Om inte högern i vårt land led av en närmast fobisk skräck för allt som har att göra med gemensamt ägande, gemensamt ansvar och solidaritet med dem som är mindre lyckligt lottade, skulle kanske också den se att vissa värden är gemensamma - vare sig man heter Rutger Knödelstropf och bor i Djursholm eller Ronny Koskenkorva och bor på en parkbänk.

När vi blir sjuka så blir vi sjuka - vare sig vi har pengar eller inte. Och när vi blir sjuka känns det betryggande att de som hanterar den medicin vi ska ha är utbildade inom området.

Så länge man är frisk tänker man sällan på sjukdomar i onödan. Men vem som helst kan drabbas av någon sjukdom, tillfälligtvis eller på livstid. Och vem som helst kan komma att behöva medicin vid ett eller annat tillfälle.

Själv drabbades jag för fyra år sedan av sjukdomen MS. Ja, inte nog med att jag ligger arbetslöshetsförsäkringen till last - jag ligger också sjukvården till last. Sedan drygt ett år tillbaka tar jag en bromsmedicin i form av dagliga sprutor. Var tredje månad när jag går till apoteket och hämtar en laddning tänker jag med tacksamhet på vårt svenska sjukförsäkringssystem, för dessa sprutor är så dyra att jag inte skulle ha en chans att få dem om det inte vore just för vårt försäkringssystem. Och även om jag hade haft ett normalavlönat arbete så kan jag säga att jag inte hade haft råd med dem.

Dessa sprutor ska förvaras kallt för att inte fördärvas och de klarar inte mer än sju dagar i rumstemperatur. Om apoteket och dess kunniga personal skulle försvinna är det inte svårt att föreställa sig att just sådana saker skulle kunna ligga risigt till. Att närbutiken på hörnet skulle ha sådan koll på apotekssortimentet som ska skötas med vänsterhanden är knappast troligt.

I vårt land har vi inte längre ett normalt postväsende. Något jag antar att man har till och med i Uzbekistan eller yttre Mongoliet. Och det ligger inte så långt bort att fundera på om apoteket ska gå samma öde till mötes.

För en statlig kedja av butiker med licensierad personal och kontrollerat varuutbud skulle ju kunna ge sken av att Sverige var en kommuniststat.

Och finns det något som högerspöket är riktigt, riktigt rädd för så är det väl vänsterspöket.

*



Inga kommentarer: