Att tända ett ljus

Idag skulle jag tända en lykta för den människa som stått mig närmast i livet. Hans aska finns vid en minneslund femtio mil härifrån och jag brukar alltsomoftast gå till minneslunden här i stan. Så även idag.

Kyrkogården var full med folk. Vid en grav spelade en man i kilt säckpipa, trots att Skottland är långt borta. På minneslunden trängdes hundratals ljuslyktor och ännu fler blommor.
Trängsel och ståhej. Som alltid när alla ska göra samma sak samtidigt.

Jag kunde inte förmå mig att tända mitt ljus.
Inte för en man som sällan eller aldrig trängde ihop sig med andra och gjorde samma sak samtidigt.
Inte för en som gick sina egna vägar i livet.

Så jag satte mig på cykeln och trampade till en lämpligare plats.
Och vilken plats är väl lämpligare till han som älskade havet, han som alltid var på väg, han som drömde om det oupptäckta, än den som blickar ut över världens mest trafikerade sund.
Så här vackert var det ikväll.