lördag 4 april 2009

Bankers are wankers. Och Alliansen med.

Den senaste tidens grävande i vd:ar och toppchefers löner och bonusavtal visar knappast några nyheter, men det var länge sedan det fick mig att må så illa som nu. Kontrasten mellan de som har och de som inte har blir i skenet av den debatten större än vi tvingats uppleva i Sverige under min drygt fyrtioåriga livstid. Det börjar mer och mer likna en tillbakagång till det gamla statarsamhället där de som inget hade slet och strävade för att fylla fickorna på dem som redan hade. Idag ska man inte bara vara tacksam att man har ett jobb (om man nu har det vill säga), vi ska dessutom vara tacksamma om vi får jobba gratis på en så kallad praktik i sex månader, i hopp om att få in en fot på arbetsmarknaden.

Dessa vd:ar, styrelsemedlemmar och toppchefers gränslösa girighet har fått frodas och växa inte bara under nuvarande regering utan också under den förra. Den nuvarande måste dock sägas vara mer slipad i konsten att se till att skapa motsättningar mellan de som har och de som inte har. Samtidigt som man försämrar radikalt för dem som redan är utsatta och saknar såväl ekonomisk trygghet som de förmåner och fördelar som kommer med ett arbete, så förbättrar man lika radikalt för dem som redan har både arbete och ekonomisk trygghet. Kontentan blir att deras personliga vinster överskuggar de moraliska och etiska tvivel som de eventuellt må ha hyst.

Att låta dem som har få ännu mer invaggar naturligtvis dessa individer i en tro att det inte är särskilt illa ställt här i Sverige - och nu menar jag hur det såg ut innan finanskrisen, det fanns nämligen både fattiga och arbetslösa redan då - så vad i hela friden gapar de sjuka och arbetslösa om. "Vi har ju ett skyddsnät och INGEN behöver svälta ihjäl i Sverige."

Divide et impera. Söndra och härska - en urgammal strategi som fungerar extremt bra om man vill hålla arbetarklassen och medelklassen upptagna med att strida sinsemellan, så att de inte bryr sig om vad vår tids feodalherrar ägnar sig åt med våra gemensamma skattemedel.

Det är så jag kräks när jag ser Alliansens företrädare stå och slingra sig med argument som att de knappast har kunnat påverka arbetslösheten och trygghetssystemen eftersom hela världen befinner sig i ekonomisk kris. Men i vilka stövlar är det världen har marscherat de senaste åren - i nyliberalismens! Och vad är deras främsta fokus?
Tillväxt.
Tillväxt till vilket pris som helst.
Tillväxt om det så kostar att de fattiga i världen tvingas betala priset.
Tillväxt tillväxt och åter tillväxt.
Inte ett ord om fördelning.

Solidaritet. Hänsyn. Respekt. Humanitet. Vi kan lika gärna stryka dessa ord från våra ordböcker, de har ingen plats i en nyliberal värld.

My cup runneth over. Av vämjelse och vrede.

Läs mer om:













7 kommentarer:

Anonym sa...

Rätt och slätt helt rätt och SÅ bra skrivet!

noll timmar sa...

Alltid värt att titta in här. Cheers!

Martin H sa...

En fantastiskt egoistiskt tankesätt, berätta om din tillväxtfientlighet för alla de hundratals miljoner människor som dragits upp ur fattigdomen i Asien och Latinamerika under den hemska liberala period du beskriver. Ingen kan säga annat än att världen inte är perfekt, men tillväxt hjälper faktiskt.

Maria sa...

TACK, vad gulligt sagt, anonym!

TACK, även du Noll timmar!

OCh nej tack, Martin H- dina lama argumnet köper jag icke!

Gustaf Pak sa...

Det har nu gått en vecka sedan du postade denna text på Newsmill. Min kommentar blev den andra du fått där.

Det verkar vara svårt att intressera och engagera läsare med ditt inlägg, eller?

Jag tror att ditt bittra gnäll, som du själv skriver om på din blogg, klingar illa i de flestas öron idag. Oavsett hur dystert läget är - vem blir uppmuntrad av att läsa om hur sur och missnöjd du är med det ena och det andra.
Jag är själv arbetslös och söker jobb.
Det underlättar inte direkt saken att föra en linje som verkar handla om att skylla den egna situationen på exempelvis Alliansen. Hur ska den inställningen ge dig ett jobb?
Tycker du förresten att det är rimligt att peka på någon annan?
Alliansen har inte ens suttit vid makten fyra år och du tillskriver ändå dem ansvaret för att du blivit fattig. Däremot har vi haft socialdemokratisk maktdominans i 70 år och en förekommande fattigdom även under denna tid. Den socialdemokratiskt oansvariga dalt-politiken som säger sig värna välfärden verkar inte ha lyckats inkludera alla trots allt.
Det tar tid att ändra på så djupt rotade system och funktioner. Alliansen bör således få nytt förtroende 2010 för att ha en chans att förändra.

Vad har du själv för ansvar för din situation?
Har du överhuvudtaget funderat på om du är lämpad för det arbete du utbildat dig till?
Du berättar på din blogg att du skrivit tre böcker, alla opublicerade.
Faktumet att du gått en författarutbildning är ju dessvärre inte någon garanti för att du ska lyckas som författare, eller hur?
Skriver man böcker som ingen vill publicera blir det ju svårt att leva som författare.
En befogad fråga man bör ställa sig själv ibland är - vilka är mina begränsningar?

Jag har jobbat på fabrik, jag har jobbat med lagerarbete, som städare mm. Det har verkligen inte alltid varit lätt att gå till dessa jobb, men jag har inte haft särskilt mycket val.
Du kanske får ta ett brödjobb tills vidare. Och du, istället för att kritisera Alliansen - stöd den.
Stöd företagsamhet och entreprenörskap, så kanske någon anställer dig i framtiden. Eller starta eget. Alliansen vill att du skall göra bägge. Vad vänsterblocket vill att du ska göra vet de inte själva.

För övrigt - ditt oseriösa sätt att möta oliktänkare - 'Martin H' i det här fallet - känns tröttsamt.
Du avfärdar honom utan att kunna förklara varför. Är det vinnande argumentation tycker du?


Glad påsk önskar jag dig och lycka till med jobbletandet!

Maria sa...

Gustaf:

Jag har aldrig sett det som min uppgift att upmuntra någon i detta land, ej heller haft som ambition att få många kommentarer på Newsmill. Jag skriver blott om den verklighet som är min och som jag delar med många, men som makthavare och opinionsbildare tycks lyckligt ovetande om.

Om denna realitet är för dyster för dig kan du ju alltid läsa Fattigbloggen istället, där en icke-fattig gör ett hastigt nedslag i den svenska fattigdomen. Kanske är eländet inte fullt så påtagligt där utan av en mer hollywoodsk och övergående karaktär.

Har man sökt så många jobb som jag har så kan jag lova dig att man haft många tillfällen att fundera på om man verkligen är lämpad för det man utbildat sig till. Men om man inte ens kommer på intervjuer så ser jag inte riktigt hur de ska kunna avgöra detta. Det är dock inte svårt att räkna ut att om det finns 300 sökande till en tjänst så behöver man knappast ta en som redan nått medelåldern, som saknar erfarenhet inom yrket och som dessutom gått arbetslös en längre tid. Som du kanske förstår finns det gott om mer lockande kandidater bland de andra 299 sökande.

Du verkar anta att jag aldrig sökt ett annat jobb än det jag har en utbildning till, och du kunde inte ha mer fel. Det du kallar "brödjobb" har jag kallat jobb, och gör så än idag. Du verkar omedveten om det faktum som drabbar många arbetssökande som har en utbildning, nämligen det att det finns så många sökande till varje jobb idag att en arbetsgivare inte väljer en högutbildad till en anställning som inte kräver någon utbildning eftersom risken är mycket stor att personen försvinner vid första bästa chans. Man hamnar i ett moment 22 - för lite erfarenhet inom sitt utbildningsområde och för mycket utbildning för att komma ifråga för de jobb man annars skulle kunna ta.

Gustaf, du verkar i sanning vara ett Alliansens kärleksbarn! För liksom den utgår du från ditt perspektiv och ditt enbart. Vad vet du till exempel om de manus du refererar till? Jag har skrivit två färdiga manus och håller på med ett tredje, endast ett av dessa har skickats till några förlag. Skulle alla författare ge upp enligt dina kriterier skulle vi inte ha några författare.

Jag skyller inte min bortkastade utbildning och min halva miljon i studieskuld på Alliansen - den har inget med den saken att göra. Däremot är Alliansen ensam skyldig till att sänka a-kassan och därmed slå undan benen på både mig själv och andra somredan kämpar för att komma in från det så kallade utanförskapet. Genom att sänka a-kassan och fördärva sjukförsäkringssystemet samtidigt som man tog bort skatter för de redan rika spottade Alliansen i ansiktet på alla dem som kämpar för sin existens, på riktigt. Och för detta har jag all rätt i världen att anse att de är en samling oanständiga, giriga människor i avsaknad av både empati och insyn i dagens samhälle. Det vill säga samhället utanför Lidingö och Danderyd.

Hoppas att du får ett riktigt bra fabriksjobb där du kan sjunga Alliansens lov för kollegor som har lite bättre verklighetsförankring än du.

/Maria

Maria sa...

Martin H:

Som påpekats fick du ett mycket rumphugget svar på din kommentar. Så är det när man kommer hem från en 12-timmarsdag av gratisarbete och knappt orkar sätta på burken. Man har nog med att vara tacksam för allt vad Alliansen åstadkommit...

Det är just det egoistiska tankesätt som är tillväxtens fundament som gör att vissa länder får betala för andra länders tillväxt.

Tillväxttanken bygger på en idé om att människans konsumtionsbehov är oändligt. Om Ericsson ökar sin vinst ett år med 10% förutsätter tillväxten att den ska öka ännu mer följande år. Men om ökningen är följd av en ny tjänst eller produkt som det finns ett stort ingångsbehov av kommer rimligtvis ökningen mattas av. Istället för att se den ökade försäljningen som en tillfällig triumf då man man lägga undan pengar i madrassen tolkas istället kommande år som vinstnedgång. Aktieägarna får mindre utdelning och människor varslas eller avskedas. I själva verket står kanske Ericsson på samma nivå som två år innan.

Berätta gärna om din tillväxtvurm för folk i de länder där människor svälter medan deras åkermark används till att odla grödor som ska bli etanol till oss i de rika tillväxtländerna.
Förklara för dem varför vi pratar i stora ord om tillväxt men inte ett ord om hur vi borde fördela världens resurser. Och varför våra chefer tjänar mer på en månad än vad det skulle kosta att ge tusentals mäniskor ett anständigt liv.

Tillväxt hjälper kanske i den fantasibubbla som Alliansens blåa skallar svävar. Verkligheten är emellertid något annat.