söndag 14 september 2008

Den fattiges bästa vän

Det finns en institution som jag har uppskattat och värderat högt i hela mitt liv. Men först som "riktigt" fattig har jag kommit att inse denna fantastiska institutions verkliga värde.

Jag pratar om biblioteken.

Inför lagen, inför gud (för den som tror på sådan) och i sjukvården sägs vi vara lika. En myt som väl ingen längre tror på.

Men det finns ett ställe där vi faktiskt är lika - fattig som rik, ung som gammal, synskadad som seende, rullstolsburen som gående, somalier som svensk och arbetslös som arbetande - och det är på biblioteken.
Sveriges kanske mest jämlika och jämställda institution, och en plats där också den fattige kan känna sig rik.

Och utan att ens ha en krona på fickan kan vi ta del av världens samlade kunskap. I de närmast oräkneliga skönlitterära verken får vi ta del av andras världar och andras liv - en sorts extraliv - som gör att våra egna blir så mycket mer. Varje bibliotek rymmer ett universum av mänsklig tankekraft och kunnande som finns där för var och en att gratis ta del av.

Bilblioteken är en av de mest ovärderliga institutioner vi har, och det är bara att hoppas att vi får ha dem kvar i ofördärvat skick.

Så tack, moder Svea, tack för denna skatt som faktiskt kommer folket till godo!



2 kommentarer:

Morrica sa...

Sant, så sant. Åtminstone ännu ett tag får vi ha biblioteken öppna och välkomnande.

Frågan är bara hur länge. Det glunkas mörkt om avgiftsbeläggning, en tia per vuxenbok, en femma per barnbok. Det låter oskyldigt men stänger dörren för många.

Maria sa...

Det är för jävligt rent ut sagt!

Men på nåt sätt ska väl skattesänkningarna till de på Djursholm finansieras...

Tänk att det varje dag ska finnas något att bli så upprörd över att man nästan går i bitar.