Störning eller inte?

Jag hade bestämt mig att det var dags att ta ett steg ifrån det här pedofilämnet, för det förgiftar mitt sinne och fyller mig med ett obehag jag inte kan skaka av mig. Men det lämnar mig dessvärre ingen ro, jag är av naturen sådan att jag vill gå till botten med saker och ting. Även om detta ämne riskerar att bokstavligen gå till botten med mig...

De här människorna som jag läst och refererat till i tidigare inlägg hävdar att pedofili inte är en psykisk störning. Men deras brist på självinsikt, empati, verklighetsuppfattning och självrannsakan kan man inte annat än tolka som störning. Och enligt socialstyrelsen klassas pedofili som en störning av sexuell preferens. En störning bör man och kan man dessutom få hjälp med.

Att med en pedofil störning ge sig in i barnomsorgen och med hjälp av barnen leva ut sin sexualitet kan inte vara lösningen.

Återigen vill jag presentera några klipp från detta broderskap av pedofiler, dte blir förmodligen inga fler.

"Amarso" skriver så här:

Nej, kom tillrätta med att barn och väl i synnerhet tonåringar är högst sexuella istället, så kan man jobba därifrån.
Att klassa dem som asexuella och enbart nyfikna samtidigt som man ser dem som offer är korkat och ett övergrepp i sig.

Barn och ungdomar samt pedofiler/hebefiler dras ibland/ofta/ständigt sexuellt till varandra genom både nyfikenhet och allmän sexualdrift och det spelar ingen roll om det sker på nätet eller i verkligheten eftersom det ändå inte går att få hejd på och inte finns det nån mening med det heller.

... Det vi bör göra är att i varje mån sammanföra barnälskare och sexpositiva. Få alla på vår sida så vi kan bättre nå ut. Det är därför jag inte gillar att vissa smutskastas. Vi sitter i samma båt och för många är vi ändå vedervärdiga.
Att ta avstånd från övergrepp är givet och vi borde alla enas om att det är fel att ta kontakt med minderåriga om uppsåtet är sexuellt. Men därutöver, att kalla de som råkar gå över gränsen, likväl, för förlorare och att de drar ner oss i skiten, även om det är sant, är bara poänglöst.
Hittas här.



"Alex Limonovic" skriver så här:

Du har rätt i att barn och tonåringar är i högsta grad sexuella. Det måste vara utgångspunkten i varje framgångsrikt arbete med dessa grupper. Likaså att pedofiler/hebefiler och deras resp grupp dras till varandra.

...Jag ser inte Ecpat som ett hot, mer som kuriosa!
Texten hittas här.



"Amarso" skriver så här:

Men det går inte att säga att en vuxen person som har petting med ett barn alltid skadar eller ens behöver riskera att skada, för dels finns det inga belägg för det och dels kan barnet få med denna upplevelse i bagaget som enbart positiv. Om saker och ting vore annorlunda. Man får utgå från “andra slags barn” än vi har i dagens samhälle, för det mesta. För dagens barn ges inte chansen att utvecklas på bästa möjliga sätt. Det är ett faktum…
Texten hittas här.



"Alex" skriver så här:

Jag försökte få en flicka att somna och hon var inte med på noterna. Vår relation var en normal vuxen-barn-realtion och vi uppskattade varandra mycket. Jag låtsades sova medan hon vred o vände på sig i ett kör...
...Hon böjde sig frammåt, jag kunde känna hennes andedräkt. (Tur att jag “sov” så jag slapp välja förhållningssätt.) Hon pussade mig på kinden och fnissade lite. Böjde sig fram igen och gav mig puss på munnen med en inlevelse som skulle få även den mest hängivna poet att rodna av skam. Nu “vaknade” jag, och fullföljde den kyss hon påbörjat. Jag höll henne i mina armar kanske tio sekunder innan hon reste sig för att leka. Tio sekunder av totalt samförstånd.
Det hände aldrig igen, men vår relation var en annan efter detta. Den var djupare!

För mig var det fantastiskt och skickade mig till himmlens övre regioner. Frågan av betydelse är vad hon upplevde!
Texten hittas här.

*

En intressant intervju med en dömd pedofil finns att läsa här.

*
Pedofili
Pedofiler
Övergrepp
Barns rättigheter
Mänskliga skyldigheter
Sexualbrott
Stigma