Igår var han på TV igen, unge herr statsministern. Som vanligt med uppsynen av en cocker spanielvalp som lagt en lort i ett hörn den inte borde. När han visade sig med den blåa lilla skyddsmössan på halal-slakteriet för någon vecka sedan var det emellertid mer med uppsynen av en valp som inte lagt en lort i hörnet, utan mitt på bästa finmattan. Om det berodde på plötslig självinsikt eller den förnedrande fula huvudbonaden kan man förstås fundera på.
Pondus och auktoritet är bra att ha när man ska leda människor. Det är ännu bättre när man ska leda en hel nation. Sverige har i mina ögon varit extremt fattigt på politiker med självklar pondus. Palme var en, Bildt en annan och Gudrun Schyman en tredje. Göran Persson med sin självgoda pastorsattityd är inte riktigt vad jag kallar pondus och auktoritet, även om det kanske skulle gå hem i Korea eller Burma.
Men Reinfeldt... pondus som en elevrådsordförande möjligen. Taskigt sagt, kan tyckas. Men han har ju inte varit helt otaskig själv om jag säger så. Och jag har aldrig utgett mig för att vara nåt jäkla hygglo.
I reklamen har man sedan en tid tagit fasta på några fakta som man som kommunikationsvetare har hört till leda - att si och så många procent av kommunikationen består av kroppsspråk eller talat språk. Det beror på vilken källa man väljer och tydligen väljer reklamnissarna olika för det är olika siffror hela tiden.
Det är således inte bara vad vi säger som räknas, det är lika mycket hur vi säger det. Men när en hel nation ska adresseras i frågor som rör deras liv och framtid är det dessutom ganska viktigt vem som säger det.
Och för mig är det dessvärre så - att så fort Reinfeldt öppnar munnen är det munnen på den där cockervalpen som lagt en lort i hörnet eller till och med på finmattan som öppnas. Och ut kommer dessutom den ena grodan efter den andra som vittnar om det skyddade liv valpen levt och vilken bristande insyn han har i den värld som är de arbetslösa fattigsvenskarnas verklighet.
Och när han säger saker som "nu ska vi göra det mer intressant att jobba", skulle jag - trots att jag är passionerad djurvän - inte dra mig för att sparka till den där valpen så att den aldrig mer släppte en endaste liten lort ifrån sig.
Pondus
Politiker
Kommunikation
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Håller med dig att Reinfelt saknar pondus. För mig är han helt och hållet plain jane och super tråkig.
Var är glöden? Han ser ut att lida i sin position nationens ledare. Kanske inser han att han tagit sig vatten över huvudet eller så e han bara ännu en mes från Täby.
Hörde på radion idag att herr statsminister ska vara med i programmet "Videokväll med Luuk" ikväll...där Mr Luuk avsläjade att han kommer att dansa lite.
Woooha...ska det ge mannen pondus?
Sorgligt
Nellan
Haha, jag brukar också jämföra Reinfeldt med en cockervalp - eller möjligen en liten pojke vars cockervalp blivit överkörd. För precis som Nellan skriver ovan ser han alltid så obekväm ut när han uttalar sig i seriösa sammanhang. Han får de där ledsna ögonen som tycks vädja om att få bli lämnad ifred. Nä, Fredde trivs bäst när han får vara med i underhållningsprogram där han slipper stå till svars för den politik han och hans polare fört sedan 2006. Ironiskt kan tyckas om man minns hyllningskörerna innan valet som skanderade; "Reinfeldt är FÖDD att bli statsminister"! Jag kan bara stilla undra om han har förträngt detta medfödda öde? För den Reinfeldt som syns på nyheterna då och då känns, som ni redan skriver, faktiskt inte som en statsminister.
Jag håller med er. Men jag förstår inte var de som ansåg att han var född statsminister fick det ifrån? Som sagt, elevråd är vad jag tänker på.
Eller Bildts sekreterare möjligen.
Fast å andra sidan skulle jag inte föredra att ha Maud speedade terriern Olofsson till statsminister...
Ser att vi reagerar likadant när det gäller att alla ska jobba. De borde ordna möjligheten till jobb först, sedan kan man slå med piskan.
De har gjort tvärtom!
Skicka en kommentar